"Fritt formulerat"- Liv och död i forntida Kina
- Listen:
M: Nu skall jag och Fredrik diskutera något som man kanske inte alltid talar om, åtminstone i klart dagsljus.
F: Jo, och även om det här programmet har snöat in på Kina så är det här faktiskt ett ämne som inte bara rör kineser utan oss alla.
M: Precis, det är frågan om att våra dagar här på jorden slutligen är begränsade. Jag hoppas att ni inte kära lyssnare/läsare blir skrämda på grund av vårt ämnesval, vilket då förstås är att dö i det forntida Kina.
F: För trots att vi befinner oss här mitt emellan sköna låtar så får vi ju inte glömma bort att vi alla en gång ska dö.
M: Förutom kanske Walt Disney...
F: Nej, okej, hela hans kropp ligger väl infryst i en burk nånstans och väntar på bättre tider. Men hur som helst, han är då kanske undantaget som bekräftar regeln. Men för alla oss andra så är det ju faktiskt så att vi kommer att trilla av pinnen. Och med tanke på det här så stötte vi på någonting riktigt intressant som vi måste få prata om. Det kanske känns oerhört specifikt det här – hur man bar sig åt för att dö i gamla dagar i Kina. Mittens rike är ju nämligen inte ett jätte religiöst land men man kan ändå identifiera en hel del traditioner som har sina rötter i olika religioner. Det är frågan om allt från Buddhism, Konfucianism, Taoism, Islam till bland annat Kristendom.
F: Jo det betyder att det inte blir någon efterfest om man inte levt bra och väl! Detta är inte i sig något som så mycket skiljer sig från det vi här hemma i Sverige brukar anse som meningsfullt i livet. Det som ändå kan anses som avvikande är att efterlivet, speciellt i forntida Kina, inte är i direkt relation till ens personliga frälsning i det verkliga livet.
M: Precis! Det biologiska, det vill säga fysiska, spelade en ganska stor roll i det forntida Kina, det vill säga före vår tideräkning. Man ansåg att kroppen var en sorts gudomlig gåva från föräldrarna och att kvaliteten på efterlivet var förknippad med hälsan och framgången hos de levande. Det vill säga att mitt efterliv vore bättre om mina barn, vilka jag inte förstås har, skulle må bra och vara framgångsrika.
F: Det är ju visserligen aningen orättvist, eller hur Michael?
M: Hur så?
F: Inte kan ju kvaliteten på mitt liv efter döden bero på vad levande personer sysselsätter sig med? Jag kan ju inte själv inverka på vad de gör då jag är död. Eller hur?
M: Jo så är det nog väl... Men jag antar att idén bakom hela denna tankegång är att så länge man lever skall man sträva till att uppföra sig väl, uppfostra sina barn enligt god moral och lära hälsosamma vanor. Dessutom sägs det att de döda också kunde inverka, både i gott och ont, på levande personers liv.
F: Berätta mera!
M: Jo ritualer har också i Kina alltid varit en viktig del av den tragiska dödsprocessen. Om man skötte dessa ritualer med omsorg och framgång hölls också de döda personernas själar om man nu dem så vill kalla, nöjda och belåtna. Och om man misskötte ritualerna kunde man förvänta sig dåliga vibrationer och influenser från dödsriket.
F: Ok. Men eftersom du nu talar om efterliv så framstiger en central fråga. Liv efter döden förutsätter ju här i väst konceptet av en existerande själ.
M: Stämmer! Vad var då själens roll i forntida Kina? Fanns det något som kallades för själ?
F: Jo! Själen hade faktiskt tidigare att göra med harmoni det vill säga yin och yang. Jo, saken är så att yin ofta förr i tiden förknippades med själen i materiell bemärkelse och yang med själens metafysiska egenskaper. Det var inte ändå frågan om någon sorts strikt dikotomi. Yin var också något som relaterades till det passiva och yang i sin tur till det aktiva.
M: Dikotomi betyder alltså strikt tudelning, motsättning eller hur?
F: Precis, det var alltså inte frågan om två helt enskilda saker. Det fysiska skildes inte strikt åt från det själsliga. Själens materiella existens det vill säga yin kallades också för po och den mer metafysiska själen för hun. Po var något som förknippades med kroppen och kroppens tillvaro i graven. Hun var något mer himmelsk och översinnligt. Människan var med andra ord som helhet: Hun Po.
M: Ok. Var det inte så att de döda, eller i detta fall levande själarna ansågs existera i en värld som kunde beskrivas likadan som den värld som vi levande personer spenderar vår tid i? Var det frågan parallell värld?
F: Jo, det är precis vad det var frågan om. Kineserna trodde att själarna, precis som vi, behövde pengar och måste bland annat arbeta för att klara sig. De måste alltså leva i en ganska vanlig värld med byråkrati och komplikationer. Ganska tungt eller hur? Ett tungt liv följs av en annan!
M: Säg inte annat, men nu är det nog med själen. Vi måste ju tala om begravningsritualer. Vad har du att berätta om ritualer i det forntidens Kina? Jag antar att det inte endast är frågan om att gå till gravgården och lämna lite blommor?
F: Jo, för att inleda kan jag berätta att kroppen sällan kremerades eftersom den bemöttes med stor respekt. Människans kvarlevor reflekterade och representerade krafter och energier som sträckte sig bortom livet. På grund av denna orsak brukade man ofta anlita en feng shui expert till begravningsarrangemangen. Specialistens uppgift var att analysera och övervaka att kroppen begravdes på rätt plats, vid rätt tid och i rätt omgivning.
M: Det var alltså frågan om att finna en harmonisk plats för kroppen, eller hur?
F: Precis! Det hade att göra med denna po som vi tidigare talade om. Po:n ansågs stanna kvar vid graven och därför måste omgivningen vara harmonisk. Det är alltså frågan om en plats eller en bro mellan det vi traditionellt kallar för verklighet och dödsriket.
F: Precis! Ett tecken på att de avlidna ansågs fortsättningsvis vara en del av samhället och kollektivet vara att de betraktades vara ”osynliga hedersgäster” på middagar vid olika festlighetstillfällen. Man gjorde kanske slutligen inte så stor skillnad på livet före och efter döden i det forntida Kina.
M: Det är ju egentligen en ganska bekväm situation! Då är det ju inte så mycket man har att förlora i livet eftersom livet på sätt eller annat ändå fortsätter. Man får alltid en ny chans! Men det vi berättat om blir mer och mer endast något som tillhör det förflutna eftersom det moderna Kina i allt högre grad influerats av religioner som på sätt eller annat förespråkar en individuell frälsning som inverkar på livet efter döden. I det moderna Kina lönar det sig alltså att vara effektiv och god om man önskar sig få en bekväm existens i livet efter döden.
F: Jo så är det väl nog... Men nu tror jag att vi nöjer oss med detta och förflyttar oss tillbaka till den svenska verkligheten.
