Möten med kineser på Arlanda

En plats där vi svenskar kan träffa på kineser är på flygplatsen. Som anställd på en flygplats kommer man förstås i kontakt med kineser och asiater mycket oftare än den vanliga resenären. Främst de affärsresande som flyger till Sverige från Kina har ökat. Redan år 2008 låg kineser tvåa på Arlandas lista över utomeuropeiska affärsresenärer. Hur märks då kineserna på Arlanda?

Under min tid som anställd i klädbutikerna på Arlanda träffade jag på en del asiater och kineser, och det är nog med blandade känslor jag tänker tillbaka på mina möten med dem. Jag minns särskilt vissa händelser och situationer...

Språkskillnaderna märktes förstås direkt. En del kineser kan några ord engelska, affärsresande kan oftast lite mer än så. Oftast teg mina kinesiska kunder och nickade bara till tack när de betalat. Vissa pratar dock på helt utan hämningar. En gång när jag jobbade ensam invaderades min butik av en större grupp kineser, troligen ett sällskap på kanske två familjer, och plötsligt stod de alla samlade på andra sidan kassadisken och tittade storögt på mig. De undrade något om en vara, en av de yngre förde familjens talan och ställde frågor och babblade på i långa haranger. Jag lyssnade förstummad. Hon pratade nämligen bara kinesiska. Hon verkade faktiskt nästan förbryllad över varför jag inte förstod henne! Slutligen sa jag bara på övertydlig engelska: ”I don't understand” (vilket kanske var lika tokigt som hennes beteende eftersom hon nog inte förstod ett ord engelska!). Kunderna i kön hade vid det här laget börjat sucka och den kinesiska familjen gav upp och lämnade butiken tomhänta.

"Made in China?"

Den kanske vanligaste typen av kinesiska passagerare på Arlanda är nog en grupp business-resande män. Ofta när jag stod på herrarnas skjortavdelning av våra butiker hände det att en kinesisk man tog upp en skjorta, fingrade lite på den och sedan vände sig till mig med frågan: ”Made in Sweden?”. Varje gång fick jag svara ”Tyvärr, den är nog tillverkad i Kina...”. Då släppte de oftast skjortan ögonblickligen och gick ut ur butiken. Så här i efterhand har jag förstått att kineserna favoriserar utländska märken framför sina egna eftersom de är status (vilket är otroligt viktigt i Kina) och därför undviker de gärna att köpa kinesisktillverkat.

Dessutom måste det ju kännas heldumt att resa jorden runt och handla varor som är tillverkade i hemlandet! Som på köpet är dyrare än i Kina. Vid ett tillfälle skulle en kinesisk kvinna bosatt i Sverige handla presenter till sina släktingar hemma i Kina. Hon ville dock, förståeligt nog, helst inte köpa saker som var tillverkade i Kina. Vi började leta och det var faktiskt en utmaning att hitta passande presentvaror i butiken som inte var av kinesiskt fabrikat! Det slutade med att jag fick klippa bort ”Made in China”-lappen från baken på några Pippi Långstrump-dockor innan vi slog in dem...

Det leder mig till ett annat dilemma – paketinslagning. Kina har en speciell gåvokultur och även sådant som omslagspapper spelar stor roll. Ett populärt svenskt smyckemärke som vi sålde levererade svarta presentkartonger till sina smycken. Oftast tejpade vi i butiken bara på ett krulligt presentsnöre och så var skapelsen fulländad. Snyggt och smakfullt i våra ögon. Alla de gånger jag stolt överräckte paketet till de kinesiska kunderna som gav mig en förbryllad eller frågande blick och sedan trumpet lämnade butiken har senare fått sin förklaring. Svart är absolut inte en lämplig färg för paket i Kina. Det associeras nämligen med döden!

"Tax free please"

Alla blir som besatta av tax free och andra rabatter så fort man gått igenom säkerhetskontrollen på en flygplats. De som är bosatta utanför EU är berättigade till tax free även på varorna i klädbutikerna. Detta är något som kineserna, även detta fullt förståeligt, har stenkoll på. En gång hade jag en mycket tystlåten asiatisk man som kund. Jag märkte snabbt att han inte förstod ett ord engelska. När han till slut kom till kassan och det var dags att betala översteg summan tax free-gränsen. Jag anade också att han var bosatt utanför EU och var så gott som säker på att han uppfyllde de andra kraven för skatteavdrag. För att få sin tax free måste passageraren bevisa destination och bostadsort genom att visa upp pass och flygbiljetter. Jag valde dock att inte fråga honom om detta eftersom jag många gånger erfarit att icke-engelskspråkiga kunder bara blivit förvirrade och nervösa av denna procedur och inte ens förstått att de fått rabatt på sina varor. Så mannen betalade, tog sin kasse och började gå sin väg. Efter några steg vände han sig om, öppnade munnen och ut kom orden: ”Tax free?”. ”Det är inte sant!,” tänkte jag. Jag spelade dum och sa bara ”No, no...”. Tydligen kunde mannen lite engelska, om så bara ett ord så var det ett användbart sådant, särskilt på en plats som Arlanda...