Kinas ekonomi - världens näst största
Under andra kvartalet i år gick Kinas ekonomi om Japans för första gången. En våg av upphetsade kommentarer framkallades jorden runt av den betydelsefulla händelsen. Vissa frossade i symboliken, andra pekade på BNP:s obetydlighet i jämförelse med andra ekonomiska mått. Ytterligare andra föredrog att dröja sig kvar vid svagheterna som Kinas ekonomi uppvisar trots dess häpnadsväckande tillväxt.
Kinesisk media valde en lågmäld attityd istället för den triumf de möjligen kan ha känt sig berättigade till. China Daily betonade Kinas låga BNP per capita (3, 687) som är mindre än en tiondel av Japans. Trots sin ekonomiska framgång är Kina fortfarande ett utvecklingsland. En debattartikel i Global Times belyste sarkasm bland de kinesiska nätkommentatorerna – det kinesiska folket skulle redan ha varit rikare än det japanska, så länge de fattiga inte tas med i beräkningen.
Västerländsk finansmedia föredrog en blasé ton. Financial Times citerade Eswar Prasad, professor vid Cornell University, med orden ”beträffande både inflytande och dynamik överträffade Kina Japan för länge sedan.” The Economist gick ännu längre och använde en tabell som visade att den period av ekonomisk stiltje som Kina upplevt de senaste 200 åren är ett undantag snarare än regel, eftersom Kina och Indien har varit de dominerande ekonomierna i världen de senaste 2000 åren. Den verkliga frågan, hävdar tidningen, är varför Kina hamnade på efterkälken och inte varför de ”för tillfället blomstrar”.
Antalet artiklar som varnade för Kinas problem var fler än väntat. En åldrande befolkning, en exportberoende ekonomi och en överhettad fastighetsmarknad var de mest återkommande anklagelserna. De sammanfattades kanske bäst av Peter Foster i The Daily Telegraph när han sade att ”Kinas ledare konfronteras dagligen med de sociala konsekvenserna av en ekonomisk modell som, ironiskt nog för det som på pappret är en kommuniststat, har gjort de rika väldigt rika, men de fattiga relativt fattigare.”