Kinesisk konst - mer än Mingvaser

Kinesisk konst har förmågan att slå många med häpnad, inte bara på grund av dess skönhet och unika karaktär, utan även av dess omfattning. Om man vill lära sig något om kinesisk konst, dess utveckling och dess enastående exemplar så måste man hänge sig åt åratal av forskning – eller som Dr. Craig Clunas från University of London föreslår – intensifiera sin inlärning genom att resa till Kina för att själv kunna uppleva landets konstnärliga atmosfär i nutid och dåtid.

En ofta förekommande kliché om kinesisk konst är att dess mest prestigefyllda och uppmärksammade konstföremål är Mingvaserna. Mingvaserna härrör, som namnet antyder, från dynastin med samma namn som styrdes av Det stora Mingkejsardömet, som Kina kallades från år 1368 fram till 1644. Detta är en villfarelse som Clunas skulle vilja radera från folks minne. Han vill gärna framhäva att den evolution som kinesisk konst genomgått och fortfarande gör, är en kontinuerlig process som man inte kan dela in i olika tidsepoker som man klart kan säga definierats av en speciell stil eller teknik. Clunas säger även att kineserna har ägnat en stor del av sin litteratur åt att fördjupa sig i landets konst. Han nämner även stora europeiska experter inom området och bland dessa finner man till exempel namn som Oswald Siren som en av de bästa på området.

—Mingdynastin är en period som markeras av en enorm utveckling inom den keramiska industrin och man tillverkade många vaser på den tiden. Men varför Mingvasen har kommit att representera något som är så sällsynt och dyrbart och skört, hellre än en vas från en annan period? Kanske det har något att göra med namnet Ming, som lätt kan uttalas på många europeiska språk, berättar Clunas.

—Mingdynastin markerade även perioden då Europa och Kina först började ha ett utbyte med varandra. På 1500-talet började man utveckla handeln med Kina och man omnämnde även landet i skrifter. Köpmän, affärsmän och missionärer blev de första europeer som reste till Kina i större antal. På sätt och vis så står Mingdynastin för det riktiga Kina enligt den europeiska kulturen, eftersom Kina såg ut så när européerna började ha kontakt med landet. Det gjorde det till den del av den kinesiska kulturen som alla känner till. Det är onekligen en viktig period eftersom det var början på den moderna världen och den globala handeln, säger Clunas.

Skillnaden mellan kinesisk och europeisk mentalitet

Clunas trycker på att kineserna själva inte nödvändigtvis anser Mingdynastin som den enda gyllene perioden vad det gäller utvecklandet av konsten, men det råkar vara just den eran som alla européer känner till eftersom alla har hört talas om Mingvaser.

(Källa: Other)

Utvecklingen av kinesiska konstformer och stiler är svåra att summera på några få rader, men om man ändå försöker att dra en grov linje genom utvecklingen som skett under de senaste tusen åren så säger Clunas att man kan kalla Tangdynastin för Buddhismens era och den tidpunkt då Kina öppnades upp för influenser utifrån. Songdynastin karaktäriseras av kalligrafins uppkomst och olika former av poesi och Mingdynastin var perioden för storartade romaner och fiktion och uppkomsten av en illustrerade boktryckarkonsten. I Kina anses 1700-talets Qingdynasti stå för en tid av stor framgång och makt.

Historiskt sett var konst reserverat endast för eliten i Kina, något som även gällde för många kulturella uttryck runtom i världen.

—Kinas kejserliga hov var stora centrum för konstnärlig och kulturell produktion, men de var inte på något sett de enda, sade Clunas. När frågan om vilka som ansågs som stora konstnärer i det kejserliga Kina kom på tal så berättar Clunas om skillnader i mentalitet mellan Kina och Europa.

—En av de mest typiska företeelserna för kinesisk konst är att många av de högst skattade konstutövarna av kalligrafi och målning tekniskt sett var amatörer. I forntiden ansågs kalligrafi som den mest prominenta konstformen. Många av de ledande konstnärerna var herrar från den högre adeln som ägde land och deras uppehälle kom från ägandet, men de producerade även kultur.

—Under de senaste tusen åren så har den mest uppskattade konsten producerats av amatörer. Detta skiljer sig från läget i Europa där amatörer inte tas på allvar. I Kina, innan detta århundrade, ansåg man att en god konstnär var någon som gör något vid sidan om också. De var myndighetspersoner eller helt enkelt förmöget folk som gör det som ett kulturellt uttryck. Någon som producerar konst professionellt anses mindre principfast än någon som gör det utan att förvänta sig en pengabelöning för det. Självklart är situationen aldrig så enkel som det, men amatöridealet lever mycket starkt i Kina.

Den samtida konstscenen

Kinesisk modern konst har blivit oerhört framgångsrik internationellt, så mycket utländska pengar har flödat in, berättar Clunas.

—I större städer ägs många gallerier av investerare eller samlare utanför Kina. Det finns även en uppåtgående trend när det gäller större privata samlingar i Kina samt för att upprätta privata muséer eller konstgallerier.

(Källa: Other)

Enligt Clunas så karaktäriseras kinesisk modern konst av ett brett utbud av teman som sträcker sig från traditionella till politiska ståndtaganden som vänder sig till det verkliga livet. När man frågade om Clunas kunde nämna några av Kinas största moderna konstnärer så säger han snabbt Xu Bing, Huang Yongping och Cai Guo-Qiang.

Konstförfalskningar och stöld har plågat alla civilisationer som producerat någon form av värdefulla föremål, och Kina är inget undantag.

—Då konstmarknaden i Kina växer så blir frågan om förfalskningar även större – både vad det gäller gammal och modern konst. På den internationella konstmarknaden är frågan om äkthet övervägande. Det finns en stark drivkraft att producera saker som inte riktigt är vad de verkar vara. Ända sedan 1800-talet har mängder med kinesisk konst lämnat landet och arkeologiska material fortsätter ännu att lämna landet genom illegala utgrävningar och export av kinesiska objekt – och båda orsakar problem.

För er som är intresserade av att lära sig om kinesisk konst rekommenderar Clunas att besöka museer utanför Kina där man visar stora kollektioner av kinesisk konst, men han poängterar att det nu är lättare än någonsin att resa till Kina och se kultur produceras i denna uråldriga och unika kultur på den plats där den skapats.

Foto: Radio86