Kulturell utveckling ger Kina indiemusik
- Listen:
När finländaren Matti Koskinen flyttade till Shanghai som en del av sin magisterexamen i kinesiska språket var han ivrig att uppleva den lokala musikscenen. Nuförtiden gör han egen musik och han har alltid gillat indie, eller så kallad independent musik, men den nya hemstaden erbjöd något av en utmaning i att underhålla hans passion. Första intrycket var inte imponerande men så fort han klurat ut var han skulle leta, började saker och ting att flyta på.
- Det var väldigt, väldigt svårt att hitta något till att börja med, tills jag hittade några kinesiska språksidor och det var några år sedan när musikscenen var ännu mer stillastående än den är nu, berättar den lättsamma österbottningen. - Det finns något som kallas Neocha som är en musikspelare på nätet som spelar ett kontinuerligt flöde av kinesisk indiemusik. Det är faktiskt riktigt intressant. Man vet aldrig vad man kommer att få men ibland hittar man något riktigt intressant.
Shanghais internationella förbindelser gör det mycket lättare för lokala band att vinna internationell publik, därför är det ingen överraskning att Matti kunde ha sett ett av sina favoritband från Kina i sitt hemland Finland – om han bara hade varit där vid rätt tidpunkt.
- En av de mest kända banden spelade faktiskt i Finland för ett tag sen, de heter Cold Fairyland. Det är en slags progressiv folkindierock med vissa traditionella kinesiska element. Det finns en rätt intressant elektronisk duo som heter I-Go som har gjort en del intressanta grejer.
Rask förändring
Den rasande fart som det kinesiska samhället förändras i har medfört att de flesta områden av livet i Kina har utvecklats på ett annorlunda sätt, det gäller också musiken. Det märks att populärmusiken, till skillnad från i västerländska länder, inte har traditioner och en lång historia i ryggen. Det behöver enligt Matti inte vara en nackdel, utan ger möjligheter till att prova sig fram.
- När man lyssnar på band från i stort sett alla västerländska länder kan man datera dem ända tillbaka till Elvis och de pionjärerna, medan det i Kina nästan är som att allt har fallit ner över folk
och de tar allt från alla ställen. Det finns inte
samma känsla av tradition, allt är väldigt nytt och experimentellt.
De kulturella evenemangen i paviljongerna på Shanghai Expo tar för närvarande mycket utrymme i stadens spellokaler. Några ställen var faktiskt stängda under världsutställningens öppningsceremoni. Självklart pågår fortfarande lokala spelningar och Matti har många förslag till den som undersöker konsertmöjligheterna i Shanghai...
- Det finns ett ställe som heter Logo som funnits i ett par år nu och som är riktigt, riktigt bra. Det är där de lite råare banden uppträder. Sen finns Yuyintang på västra sidan som är en mer traditionell livebar i det nordöstra Huangpu-distriktet. Den är som en vanlig punkkrog. Mitt absoluta favoritställe heter Shelter, det är byggt i ett gammalt skyddsrum under en byggnad i det franska kvarteret. Det är ett absolut underbart ställe med olika klubbar som fokuserar på musik som är väldigt underground och indie, med band som spelar och sådana saker. Så det är verkligen ett intressant ställe att kolla in. Det var faktiskt stängt ett tag under världsutställningens öppningsceremoni men jag hörde att det är öppet nu.
För det mesta bekymrar sig myndigheterna inte med att lyssna på musiken
- Matti Koskinen
Nischad scen
1983 till 1984 påbörjade det kinesiska kommunist-
partiet en kampanj mot så kallad ”andlig förorening”. Målet var att sakta ner inflytandet av västerländska frisinnade idéer men kampanjen upphörde relativt snabbt. Sådana motreaktioner är oundvikliga när det kinesiska samhället blir allt friare. Matti tycker dock att myndigheternas påverkan på den kinesiska indiescenen är minimal. Rockmusik är i sådan minoritet att myndigheterna inte bryr sig om den, förutom när rockspelningar orsakar problem med säkerhet eller överfyllda klubbar.
- Jag tror att rockmusiken mestadels är en sådan minoritet, en sådan nischad scen i Kina att myndigheterna inte bekymrar sig själva med den. Dessutom skulle det kunna vara en potentiell källa till statsinkomster och allt sådant uppmuntras oftast, på någon nivå åtminstone. Problem med myndigheterna uppkommer oftast från dåliga säkerhetsföreskrifter och organisation och liknande. Många av barerna och ställena som ordnar gig i Shanghai åtminstone, är väldigt små, trånga och fulla av folk. Kanske trycker organisatörerna i sin girighet in för mycket folk. Problemen rör snarare saker runt musiken än det faktiska innehållet i musiken för mestadels bekymrar sig myndigheterna inte med att lyssna på musiken.
I Shanghai finns en stor grupp människor som lämnat hemlandet för att jobba i Kina, så kallade expats. De är en viktig stöttepelare för indiescenen i en av Kinas dyraste städer. Publiken på många gig består faktiskt till stor del av just expats. Stora namn som Beyoncé Knowles kommer ibland och har konsert i Shanghai men biljetterna är för dyra för en vanlig student. Vid sidan av detta existerar alltså underground-scenen i Shanghai. Beijing har en mer alternativ musikscen. Den ekonomiorienterade karaktären dominerar i Shanghai medan Beijing har mer kulturella traditioner. Men det finns skäl att vara optimistisk, för den kinesiska musikscenen utvecklas på några oväntade platser...
