Att kompromissa i Kina

Jag tänkte dela med mig av en historia från dagens moderna Kina, som jag fick ta del av tack vare en av mina närmsta kinesiska väninnor, Yang. Yang och jag har känt varandra i två år och burkar träffas och äta middag en gång i veckan. Var gång vi ses blir det skvaller om ditten och datten och självklart mycket snack om våra kära män.

Yangs pojkvän heter Wang och kommer från staden Harbin, beläget i norra Kina. I norra Kina har man ännu en ganska traditionell syn på familjelivet: det är kvinnorna som sköter hushållet medan männen ligger på soffan och kliar sig på magen. Wang, som vuxit upp under dessa omständigheter, har sedan barnsben inte behövt lyfta ett finger. Hans mamma har bäddat, lagat mat och städat åt honom och hans pappa. När han träffade Yang gjorde han klart för henne att han förväntade sig att hon skulle ta hand om honom lika bra som hans mamma alltid gjort. Vilket Yang gick med på.

Personligen förstår jag såklart inte hur Yang kan gå med på att hennes pojkvän inte drar sitt strå till stacken, men enligt Yang är det på grund av hans ”uppfostran och traditionella tänkande” och hon föredrar att inte bråka om saken.

En sak de däremot bråkar om, är Yangs matvanor. Wang klagar på att Yang är för runt om kinderna, något som jag verkligen inte håller med om, då Yang är ungefär hälften så tunn som jag och verkligen inte behöver förlora ett enda kilo. Men smalhetshysterin är tämligen bisarr i Kina.

En gång, för ungefär ett halvår sedan när vi satt och åt på en restaurang, tröttnade jag dock på Yangs vikttjat

-Åh jag är så himla tjock, jag måste gå ner i vikt! Sa hon när vi ätit upp.

-Äh, sluta tjata om det där. Om du nu så gärna vill gå ner i vikt kanske du ska börja träna istället för att leva på ris och äpplen och bara äta middag varannan dag, sa jag.

När Yang hörde ordet ”träna” rynkade hon på näsan:

-Jag vill inte träna och ha muskler, det är så fult på tjejer! Sa hon.

-Du får inte massor med muskler bara för att du tränar, sa jag. Följ med mig till gymmet och prova en gång så ska du får se!

Och tro det eller ej: veckan därpå följde Yang med mig till gymmet. Modstulet gick hon med på att springa på löpbandet i 10 minuter innan vi körde lite styrketräning och stretching. När vi gick därifrån verkade hon varken nöjd eller missnöjd.

Någon vecka senare när vi sågs för att äta middag berättade hon dock stolt att hon faktiskt gått tillbaka till gymmet efter vår gemensamma visit. Och inte hade hon gått en gång bara –nej nej, Yang hade tränat flera gånger på egen hand och hon hade till och med börjat tycka om det.

Entusiastiskt berättade hon om att hon hade bett en tränare ta fram ett program till henne. Här skulle det tränas, minsann!

Veckan därpå var all lycka som bortblåst. Yang berättade då för mig att hon hade försökt få med sig sin pojkvän Wang till gymmet, men att han hade vägrat, skrattat och påstått att det var löjligt. Nu var hon arg och besviken på sin Wang och visste inte om hon ville fortsätta träna.

-Kom igen nu, sa jag. Det är ju han som hela tiden påstår att du måste gå ner i vikt. Då får han väl själv också lägga manken till?!

Efter mycket tjat gav Wang slutligen med sig och följde med Yang till gymmet. I två veckor gick han med på att springa på löpband, trampa på motionscykeln och lyfta vikter. Sedan gav han upp för gott:

-Urlöjligt! Och slöseri med pengar! Påstod han. Yang suckade och bestämde sig för att fortsätta träna på egen hand.

En kväll när hon kom hem från jobbet fann hon Wang i köket där han stod och lyfte köksbordet upp och ner.

-Vad sysslar du med? Utbrast hon.

-Jag styrketränar! Sa Wang. Vet du, jag kollade runt här i vår lägenhet och hittade flera bra saker som du kan träna med här hemma… och som du inte behöver betala medlemsavgift för!

Wang bar fram en liten låda som han fyllt med tunga verktyg.

-Se här, sa han, och balanserade lådan på sin vänstra hand. Den här kan du lyfta upp och ner med vänster hand medan du står vid spisen och lagar mat med den högra!

Det tog en stund för Yang att samla sig, men när hon väl kommit till sans började hon skälla på Wang för hans dumma idéer:

-Jag ska bara träna och träna, men du då? Du han själv en tjock mage som du borde bli av med! Och med dessa orden stack hon ett finger i Wangs mjuka, lätt runda mage och stormade ut.

Dagen därpå var det en förvånad Yang som kom ut från gymmet och fick syn på sin käre Wang på cykel utanför ingången.

-Vad gör du här? Frågade hon.

-Jag tänkte hämta dig. På så vis får jag träning av att cykla hit och hem och så sparar vi in på din bussbiljett. …och sen försäkrar jag mig såklart också om att du kommer säkert hem, la han till, i hast.

Yang var inte nöjd, men hon kunde inte protestera. Och sedan den dagen har de valt att kompromissa: Yang får träna på gymmet och Wang får skjutsa henne hem på sin pakethållare efteråt.