Världsutställningen i Shanghai - ett jippo av möjligheter

I samma veva som det bestämdes att Beijing skulle få arrangera sommar OS 2008, påbörjade man i Shanghai sin världsutställningssatsning. Detta trots att utställningen inte skulle gå av stapeln förrän den 1 maj 2010. Sedan dess har Shanghai genomgått enorma förändringar. Världsutställningens slogan ”bättre stad, bättre liv” känns näst intill uttjatad och den blåa världsutställningsmaskoten, ”Haibao” (som betyder ”skatten från havet”) har dykt upp överallt med stora smil under de senaste två åren. Det råder ingen tvekan om att världsutställningen, eller ”expot” som det kallas för i Kina, är något av det största som någonsin har hänt för Shanghai stad.

För en utomstående kan det hela te sig som en näst intill galen cirkusföreställning. Få svenskar har pejling på vad en ”världsutställning” eller ett ”expo” egentligen är.

En världsutställning är en internationell utställning av bland annat hantverks- och industriprodukter, teknik och konst. Världsutställningar har ägt rum sedan 1851, då den första Världsutställningen gick av stapeln i Hyde Park i London. Sedan dess har mycket hänt, och för Shanghai är utställningen en chans att visa omvärlden sin relativt nya status som en av världens viktigaste ekonomiska och kulturella städer.

Miljonsatsningar bland deltagarländer

En av de främsta anledningarna till varför just Shanghaiutställningen är så hypad är för att man förväntar att ta emot mer besökare än under någon tidigare Världsutställning. Cirka 70 miljoner, varav 95 procent sägs vara kineser, planeras besöka utställningen som pågår från den 1 maj till den 31 oktober i år. Besökarsiffrorna har gett upphov till miljonsatsningar från många av de 225 deltagande länderna. Alla vill dra flest besökare till sin ”paviljong”. Paviljongerna är de deltagande ländernas utställningsområde och skiftar i utseende och teman. Länderna ansvarar själv för innehållet, då det är respektive lands chans att visa upp vad man står för, kulturell- teknik- och miljömässigt. Den svenska paviljongen har fått sitt tema efter slagorden ”kommunikation, hållbarhet och innovation” och sammanfattas med slogan ”spirit of innovation”.

Andra paviljonger har andra metoder för att locka besökare. Den belgiska paviljongen har ett diamantlotteri och en chokladfabrik. Danskarna har flugit in sin ”lilla sjöjungfru” staty och hoppas locka besökare med HC Andersens fantastiska sagovärld. Fransmännen, som i Kina anses vara ”världens mest romantiska folk” har valt att spela på sin stereotyp och kommer ha en präst på plats, redo för att viga ett brudpar om dagen.

Medan expoområdet (beläget i östra Shanghais stadsdel Pudong) kan te sig cirkusfestligt är det ändå förändringarna utanför världsutställningens väggar som imponerar mest. Shanghai har fått åtskilliga nya motorvägar, broar och tunnlar. Slitna gator har fått ny asfalt. Dålig kullersten har bytts ut mot jämna gatustenar. Rabatterna är fulla av blomster. Gamla väggfasader har målats om, åtminstone om de vetter mot vägen och är synliga för omgivningen.

Mest fantastiskt är dock det nya tunnelbanesystemet. Shanghai, som för tre år sedan endast hade fem tunnelbanelinjer, har snart 13. Fyra är nya enbart inför världsutställningen. Det betyder 140 nya tunnelbanestationer. När allt står färdigt (och det kommer det göra innan den 1 maj – om det så skall byggas och hamras dag och natt) kommer Shanghai att kunna stoltsera med världens största tunnelbanesystem.

Stadens lokalbefolkning har också fått order om att ”snygga till sig” för att glimma ikapp med sitt nya, fina Shanghai. Att gå ut och söndagsshoppa iklädd pyjamas, något som i årtionden har varit en Shanghaitradition bland stadens seniorer, anses nu som ociviliserat. Det är åtminstone vad den lokala regeringen försöker pränta in i Shanghaiborna så att man ska slippa ”skämmas” för sina pensionärer i pyjamas.