Jiuzhaigou naturreservat

Jiuzhaigou är ett naturreservat beläget i Sichuanprovinsen, cirka 40 mil norr om provinshuvudstaden Chengdu. Jiuzhaigou betyder ordagrant 'nio byars dal' då området en gång i tiden bestod av nio tibetanska byar. Området blev ett naturreservat 1982 och 1992 sattes dalen upp på Unesco:s världsarvslista. Naturreservatet utgörs av en ca 60 km lång y-formad dal men idag finns inte alla de nio byarna kvar. Befolkningen uppskattades år 1997 till cirka 1000 invånare som utgjorde omkring 130 familjer.

Huvudanhopningen är Heye, Shuzheng och Zechawa längs huvudleden, sedan tillkommer byarna Rexi och Heijiao i mindre Zaruravinen. Kartor brukar också ange bynamnen Jianpan, Panya och Guwa nära änden av den lilla ravinen mittemot Zaru. Slutligen ligger byarna Penbu, Panxing och Yongzhu längs vägen som passerar genom samhället Jiuzhaigou/Zhangza utanför dalen.

Befolkningen i Jiuzhaigou lever ett relativt begränsat liv, vilket framförallt beror på den skyddade naturen i parken. Landskapet består av en blandning av sjöar, vattenfall och skogar. De livnär sig i huvudsak på turism och åtgärder som återplantering av skog.

Eftersom Jiuzhaigou ligger i övergångsbältet mellan tempererad och tropisk zon, med kraftiga höjdskillnader är vegetationen rik och varierad. Parken har allt ifrån subtropiska växter anpassade till fuktigt klimat, till tropiska träd. Det lever också en del vilda djur i parken, varav jättepandan och trubbnäsapan tillhör de mest kända.

Från tibetansk by till turistattraktion

Under flera århundranden delade tibetaner byn med qiangfolket, tills hankineserna upptäckte byn 1972. Innan parken blev ett naturreservat så utfördes en massiv skogsavverkning vilket regeringen så småningom satte stopp för och förbjöd. Två år efter att Jiuzhaigou blivit ett naturreservat öppnades parken officiellt för turism 1984.

Från att ha haft en blygsam siffra turister under de första åren exploderade snabbt parken i popularitet och 2004 snittade man 7000 besökare per dag med 12,000 besökare per dag under högsäsongen, vilken inträffar under hösten. Hösten är framförallt populär eftersom Jiuzhaigou består av blandskog som under hösten får gula, orangea och röda färgtoner. Blandskog är inte direkt vanligt i Kina.

Djur- växt- och sjöliv

Ingen behöver ifrågasätta om vad det är som får tusentals turister att dagligen besöka Jiuzhaigou. Naturen är minst sagt varierad och förutom utrotningshotade- och sällsynta djur som jättepandan och trubbnäsapan så finns här också 140 fågelarter. Naturreservatet är också hem för ett antal växtarter, som den endemiska varianten av rhododendron och bambu.

Inom området finns 108 blåa, gröna och turkosfärgade sjöar och 17 vattenfall. Sjöarna har sitt ursprung i glaciär aktivitet. Det är träd och stenar som fallit ner och dämnat upp floderna, som sedan blev solida genom olika processer av kalkavlagringar. Många av dessa sjöar, som till exempelvis ”De fem blommornas sjö” (Five Flower Lake) visar ett undervattensmönster som påminner om ett korallrev och är en av de största turistattraktionerna i parken. En del sjöar har en hög koncentration av kalciumkarbonat och deras vatten är så klart att bottnen ofta är synlig även på mycket stora djup. Sjöarna varierar i färg beroende på deras djup, innehåll och omgivningarna.

Några av de mindre stabila dammarna och formationerna har blivit artificiellt förstärkta och direktkontakt med sjöarna och bergsformationerna är förbjudna för turister.

Några av de sjöar som man får besöka är Vassjön (Reed lake) som ligger precis efter entrén till parken. Likt namnet avslöjar så täcks sjön nästan helt av vass. En lite vackrare sjö är Den gnistrade sjön (sparkle lake) som under soluppgången tycks gnistra i morgondiset, därav namnet. Spegelsjön (mirror lake) är också relativt unik då den speglar den azurblå himlen med vita moln, snöklädda bergstoppar och gröna bergssluttningar. Sjön är dessutom flera kilometer lång.