Kyrkogårdar i Beijing

Kineserna har inte samma iver som vi västerlänningar för fridfulla promenader på kyrkogårdar. Även om kyrkogårdar är turistattraktioner i städer som Paris och London är det få turister som vill besöka den lokala gravplatsen under sitt Kina-besök. Fritidsresor till en plats där de döda är begravda är för den delen inte en del av den kinesiska kulturen. Gravplatser ses som en sista viloplats för nära och kära som gått bort och en plats att bevara deras minne på, men för övrigt skall de levande hålla sig i sin värld.

Sederna och ritualerna kring begravning avslöjar en hel del om en kultur. Därför är kyrkogårdar ett fönster till de lokala värderingarna och på så vis ett intressant ställe att besöka. Babaoshan Revolutionary Cemetery, viloplatsen för höga regeringstjänstemän och hjältar i allmänhet, är förmodligen den mest kända av Beijings kyrkogårdar, därför ska jag berätta om två andra platser i Beijing där människor lagts till evig vila.

I Beijing ligger Wanfo Overseas Chinese Cemetery. Kyrkogården är 43 hektar stor och har ett tempel och ett kapell, och delar av området är täckt av park och skog. Oavsett hur ickekyrkligt det kinesiska förvaltningsmaskineriet än må vara, så snålar man inte när det kommer till att möta människors andliga behov i sorgetid. Wanfo-kyrkogården ligger inbäddad i en rofylld omgivning vid foten av berget Xishan. Kyrkogården hålls tipptopp och stor möda har även lagts på att välja ut dess läge. På kyrkogårdens hemsida lyfter man fram läget på östra sidan av ett skyddande berg som särskilt fördelaktigt för det fria flödet av positiv feng shui-energi. Idyllen är komplett med en flod och en sjö.

Det man tillägnar de döda kommer att försäkra god lycka för hela familjen och kommande generationer. Mängder av dekorationer, blommor och rökelse finns på nästan varje grav och är en reflektion av den djupa respekt och tillgivenhet människor känner för sina döda släktingar. Många av gravstenarna har en bild på den avlidne och föremålen runt graven avspeglar dennes liv på jorden. En musiker har en gitarrformad gravsten, en konstnär har en sten i form av en palett. Många av gravskrifterna ger information om karriär och andra prestationer som gjorts under livets gång. Ibland ser man även rörande dikter ingraverade i stenen.

Om du planerar att besöka Wanfo eller någon annan kinesisk kyrkogård är det bra att komma ihåg att många andra kanske hyser samma planer. Kineserna firar Qing Ming Jie, alla själars dag, runt två veckor efter vårdagjämningen. Qing Ming är en helgdag i Kina då man traditionellt besöker kyrkogårdar. Den kallas också ”gravsopningsdagen” vilket refererar till vanan att besöka och städa de avlidnas gravar för att fira våren. Så kolla upp helgdagar och busstabeller, kollektivtrafiken är att föredra när Beijings alla bilar styr kosan mot stans kyrkogårdar.

Våldsam historia på Kinas äldsta kristna kyrkogård

I Beijing finns en annan speciell kyrkogård, nämligen Zhalan – Kinas äldsta kristna kyrkogård. Denna anrika kyrkogård ligger i Xicheng-distriktet. Om Wanfo är ett intressant exempel på nutida kinesers begravningsvanor så är Zhalan en gravplats med en mycket intressant och våldsam historia. Marken den ligger på donerades redan i början av 1600-talet av Ming-kejsaren Wanli till jesuiter i Kina, med avsikten att italienaren Matteo Ricci skulle få sin sista viloplats på egendomen. Matteo Ricci var en av grundläggarna av den kristna missionen i Kina och en av de första missionärerna som lärde sig kinesiska. Hans skrifter i kinesiska språket skattas högt än idag.

Över 800 katoliker har begravts på Zhalan under historiens gång men nästan inga av dessa gravar finns kvar idag, detta beror på att kyrkogården och gravarna har förstörts i flera omgångar. Under “the boxer uprising” år 1900 förstördes kyrkogården av de anti-imperialistiska och anti-kristna uppror som bildats som en reaktion mot de utländska imperialisternas och missionärernas påverkan på det kinesiska samhället. Under kulturrevolutionen på 60- och 70-talet i Kina tvingade Röda gardet präster att slå sönder gravstenar och tömma gravarna på deras innehåll. 1966 beordrade Röda gardet en totalförstöring av Matteo Riccis grav och andra gravar som var skyddade som kulturella reliker. Enligt sägnen lyckades Zhalans intendent övertala gardisterna att gräva ner gravstenarna istället. I slutet av kulturrevolutionen kunde gravstenarna grävas upp, repareras och åter resas. 1984 lades Zhalans gravplats till på Beijings lista av skyddade monument.

Idag finns 63 gravar på Zhalans kyrkogård. De tillhör kineser, macaneser och västerlänningar av vilka många arbetade för kejsare som astronomer, ingenjörer och konstnärer. Matteo Riccis grav står som ett bevis över relationerna mellan väst och öst, men också som en utmaning inför framtiden om ömsesidigt berikande relationer.

Babaoshans hemsida (kinesisk) har information om öppettiderna till alla Beijings kyrkogårdar.

Här kan du kolla upp tidtabellerna under helgdagar på den kommunala trafikbyrån.