Lijiang - naxikulturens vagga

Lijiang är en kombination av minoritetskultur och storslagen natur. Staden ligger omgiven av snöklädda bergstoppar på 2 400 meters höjd över havet i den sydvästliga provinsen Yunnan på gränsen till Tibet. Lijiangfloden som rinner genom staden breder ut sig som ett närverk av kanaler och i staden finns närmare 350 broar som härstammar från Ming (1368-1644) och Qingdynastierna (1644-1911). Inte utan orsak har även Lijiang kallats för “Orientens Venedig”.

Byggdes aldrig någon stadsmur

Lijiang grundades under Songdynastin och exceptionellt med staden är att den inte omges av någon stadsmur. Orsaken till detta är en intressant historia i sig. Det var nämligen familjen Mu som härskade över staden i 500 år, och ifall skrivtecknet som symboliserar familjens namn placeras inuti en kvadrat fås skrivtecknet kun som betyder “belägring” eller “problem”. Att bygga en mur kring staden skulle alltså ha symboliserat att gå i fällan och familjen beslöt därför att låta bli att bygga en mur.

Gamla stadens arkitektur helt unik

Gränderna i gamla staden i Lijiang är smala och breder ut sig som en labyrint. Staden är ett arkitektoniskt mecka då det gäller minoritetsfolkens byggnadskultur. I naxifolkets byggnader kombineras influenser från såväl baifolkets som tibetanernas byggnadskultur. Husen är berömda främst för sina inskriptioner och isynnerhet dörrar, fönster och takbjälkar är fantasifullt dekorerade.

I Kina byggs husen traditionellt med innergårdar runt vilka hela familjen bor. Vem som bor var bestäms av ålder och ställning inom familjen. I Lijiang finns även imponerande trädgårdar med exotiska träd och blommor. Jadekällans trädgård till exempel, grundades under Qingdynastin och här kan skådas över 500 olika blomsterarter.

En svår jordbävning i februari 1996 ödelade delar av Lijiang. Påkostade renoveringsarbeten har genomförts för att återge även dessa delar sin ursprungliga charm. Gamla staden i Lijiang är helt unik och den togs med på UNESCO:s Världsarvslista 1997. Sedan gamla staden i Lijiang togs med på Unescos Världsarvslista har turismen i staden ökat kraftigt, främst består turiströmmarna av kinesiska turister.

Lijiang har med sina kullerstensgator, kanaler, vackra gamla träbyggnader och marknadsvimmel en alldeles unik charm som börjat locka mer och mer turister till sig. Detta år fick Lijiang faktiskt utmärkelsen “den mest charmerande staden” i en tävling som arrangerades av CCTV.

Naxikulturen studeras här

Lijiang var länge ett centrum för handel mellan Yunnan och Tibet, Kina och Indien. Ännu idag besöker lokalbefolkningen, som bor i bergsbyarna runt omkring, stadens marknader där man utbyter bland annat hantverk, lädervaror, smycken, mässing och koppar och tekstilier.

Lijiang är sedan 1 400 år tillbaka huvudorten för naxifolket, en av de mindre minoritetsgrupperna i Kina med en folkmängd på mindre än 300 000 personer. Naxifolket är speciellt känt för sin matriarkaliska samhällsstuktur, det vill säga ett samhälle där makten är koncentrerad till kvinnan. Detta syns även i deras över tusen år gamla språk, det enda hieroglyfiska språket som fortfarande används idag. Naxispråket är besläktat med den sino-tibetanska språkfamiljen. Det piktografiska alfabetet består av tecken som i bilder visar föremål och begrepp har naxifolkets historia, musik, kultur, religion och traditioner kunnat bevaras till eftervärlden.

Naximusik på originalintrument

Då man talar om Lijiang kan man inte undvika att nämna naximusiken. Denna har utvecklats till sin egen genre under 500 års tid. Den musikintresserade kan här få uppleva äkta kinesisk musik från Han, Tang och Songdynastierna. Orkestrarna, som man kan höra spela varje kväll i Naxifolkets musikakademi, består av äldre män. Många av instrumenten de spelar på är orginalinstrumenten, som grävts ned och gömts undan under kulturrevolutionen. Detta är alltså en unik plats att få uppleva musik så som den lät i det klassiska Kina.

Storslagen natur

Det är inte bara Naxifolkets minoritetskultur utan även den storslagna naturen runtomkring som lockar folk till staden. Den bästa tiden att besöka Lijiang är under hösten och våren. Solchansen är stor året runt, så på grund av höjden bör man vara aktsam på solskyddet och eventuell höjdsjuka!

Svarta drakens damm Heilongtan ligger norr om Lijiang, vid Elefantbergets fot. Denna park, även kallad Jadekällans park, byggdes 1737 och här finns hundratals paviljonger och trädgårdar. I Svarta drakens damm speglar sig vid klart väder Jadedrakbergets snöklädda toppar, ett av de obligatoriska fotomotiven! I parken finns även Dongbakulturens forskningscentral som koncentrerat sig på forskning av naxikulturen. I Lijiang finns även ett museum över naxifolkets kultur.

Jadedrakens berg Yulong Xueshan sträcker sig 5 596 meter över havet. Här finns även en av världens djupaste raviner Tigersprångspasset som är mellan 2 500 till 3 000 meter djup. Namnet härstammar från en legend om en tiger som sägs ha hoppat över klyftan på dess smalaste ställe som är bara 30 meter brett. Det går tre linbanor upp till Jadedrakens berg, en av dem upp till 4 480 meters höjd.

På berget görs utflykter till glaciären, granskogarna och bergsängarna där jakarna betar. Berget är också en riktig dröm för botanister! Här finns över 400 olika medicinalväxter, en mäng olika azaleor och sällsynta trädarter. Naturen är verkligen hänförande vacker här! Jadedrakens berg är i naxikulturen också ett heligt berg. Det sägs att älskande som inte kunde få varandra kom hit och tog livet av sig för att på så sätt undgå arrangerade äktenskap som stod i vägen för deras kärlek. Även idag beger sig många förälskade par hit, om än inte i samma syfte…

Freskomålningar avslöjar levnadsvanor

I templen och palatsen som uppförts i trakten ses fantastiska freskomålningar. Förutom religiösa motiv avspeglar dessa även det dagliga livet hos de många olika kulturer som levde här under Ming och Qing dynastierna. Målningarna har därför varit en viktig källa i forskningen av områdets religioner, kultur och historia.

Baisha

I Baisha som ligger beläget 15 kilometer från Lijiang hittar man Jadetoppens tempel eller Yufengklostret som uppfördes 1756. En av huvudattraktionerna här är “Kameliaträdet med tusen blommor” som blommar från februari till april. I Baisha kan man även besöka doktor Ho, som numera blivit nästan en kultfigur i trakten. Han tar god tid på sig att berätta för alla intresserade om kinesisk läkekonst. Och visst är det alltid en och annan åhörare som lämnar hans mottagning med en påse kurerande te under armen…

Läs mer om området kring Lijiang här

---

Denna artikel har publicerats tidigare på vår hemsida 2006-10-15