Shichahai, Beijings sjödistrikt

Jag hatar att vara försenad. Därför stod jag i god tid utanför den berömda butiken som säljer kastanjer i Beijing. Om en och en halv timme skulle intervjun börja. Chauffören hade släppt av mig och lovat att komma tillbaka ungefär tre timmar senare. Där stod jag utan en aning om var jag befann mig och med en och en halv timme överflödig tid.

Jag skulle bara stanna i Beijing över veckoslutet. Jag hade bokat in intervjun på en lördag och hade verkligen inte hunnit se mycket av staden. Det är bäst jag vid detta skede erkänner att jag saknar inre kompass. Ställ ner mig var som helst, snurra mig runt ett par varv, och jag kommer troligen inte att minnas var jag ursprungligen stod. Stämmer, precis så virrig är jag. Strunta förresten totalt i att berätta åt mig om jag ska norrut, söderut, österut eller västerut. Jag saknar lokalsinne.

Tyst för mig själv övervägde jag fördelar mot nackdelar. Risken att tappa bort sig mot fördelen att äntligen få utforska Beijing ordentligt. Att se på när folk köper kastanjer ger inte tillräckligt med mental stimulans, oberoende hur berömd affären är. Jag bestämde mig för att det inte kunde skada om jag vandrade en bit ut längs vägen. Det borde vara okej om jag undvek komplicerade kombinationer av höger- och vänstersvängar.

Så det gjorde jag och resultatet var att jag snavade in på en del av Beijing som jag inte visste existerade.

Det visade sig att Shichahai, Beijings sjödistrikt fanns på andra sidan av vägen. Shichahai är beläget på andra sidan av Beihai Park, platsen dit de flesta turister åker. Majoriteten av människorna jag såg i Shichahai bestod av lokalbefolkning som höll på med sina dagliga sysslor.

I ett gatuhörn spelade män kort, medan cyklister gjorde sitt allt för att undvika att kollidera med dem. Barn lekte ta-fatt på trottoaren, där även gatuförsäljare hade ställt upp sina handelsvaror. Jag blev frestad att unna mig en kopp te i ett tehus som såg traditionellt ut, innan jag slutligen insåg att det var ett Starbucks-café.

Hela Shichahais område omfattar 150 hektar och inkluderar tre sjöar – Qian Hai (Främre sjön), Hou Hai (Bakre sjön) och Xi Hai (Västra sjön). Jag befann mig i området känt vid namnet Lotus Market. Denna plats är stället man kan komma över läckra snacks och fascinerande antikviteter. Ursprungligen brukade marknaden vara öppen från den första dagen i den femte månaden enligt den kinesiska kalendern till den femtonde dagen i den sjunde månaden. Den gamla marknaden ombyggdes år 2001. Där finns nu en två våningar hög byggnad som konstruerats i gammaldags stil. I shoppingcentret kan man finna souvenirbutiker, restauranger och caféer. Detta förklarar den udda placeringen av det kinesiska Starbucks-caféet.

Den som vill se hela sjödistriktet kan hyra en båt och paddla runt. Jag såg även lokalbefolkning som tydligen hade tagit sig en simtur. Jag har dock hört att utlänningar inte tillåts att hoppa i plurret.

Efter att ha vandrat förbi otaliga souvenirbutiker blev frestelsen för stor för att kunna motstås. Jag var tvungen att stiga in och köpa en ”liten bit” av Beijing. En skjorta skulle vara den perfekta souveniren, eftersom vår lägenhet redan drunknar i mängden prylar. Priserna är rätt höga, så det gäller att pruta. Försök att inte rusa iväg till nästa ställe alltför snabbt, för då kan du, liksom jag, inse att du har fått hundra yuan för lite tillbaka i växel. Där ser man hur mycket rabatt jag sist och slutligen fick…

Jag skulle gärna ha använt mera tid på att utforska Shichahai. Det var så mycket som jag inte hann se. Området har några av de mest välbevarade hutongerna i Beijing och är därför en sevärdhet du ska lägga till din reseplan. Det skulle inte ens vara någon katastrof om man tappade bort sig där!

Denna artikel har publicerats tidigare på Radio86:s hemsidor, den 23 november 2009.