Vandra runt i Kina

För den som inte känner för att åka på en utstakad och välordnad gruppresa finns det ett äventyrligare sätt att uppleva Kina på. Vi ska ta reda på hur man som självständig turist bör närma sig Kina, med hjälp av backpackern Tom Carter.

Radio86 ringde upp Tom för att få tips från någon som själv har rest runt i Kina utanför den upptrampade stigen. Tom tycker att det kan vara ett hinder att planera sin resa för mycket i förväg.

- Att bara packa sin väska och hoppa på ett plan är ett mycket bättre sätt att närma sig Kina än om man följer reseguiden och kartan som tar en till utvalda platser och sen åker man bara hem. Landet är helt enkelt för stort, vidsträckt och historiskt för att besökas på det sättet.

Innan du hoppar på ditt plan måste du skaffa ett visum för att få inträde i landet. Som svensk kan man få turistvisum med maximalt 180 dagar. Du måste lämna Kina innan ditt visum går ut men det finns ett sätt att förlänga det. Många backpackers besöker Shenzhen i södra Kina och därifrån kan man göra en kort resa till Hong Kong. I Hong Kong ansöker man om ett nytt visum för inträde i Kina igen.

När man väl har sitt visum i ordning är man redo att utforska det stora landet Kina. Efter att ha anlänt, troligen med flyg, så är det lämpligt att fortsättningsvis ta sig runt med tåg. Tom vill dock ge ett råd: ta alltid tåget istället för bussen i Kina. Det finns flera orsaker till detta råd. Tom förklarar att bussar ofta är aningen dyrare och lite farligare. Det finns nämligen inofficiella bussar vars säkerhet är tvivelaktig. Tåget är säkrare, och något bekvämare.

- Kinesiska 'sleeper buses' finns tillgängliga och bör användas som en sista utväg för resande, för det största problemet med dem är att de passar kineser och inte utlänningar. Det kan sluta med att man sover 12 till 24 timmar med sina knän i ansiktet och det blir väldigt obekvämt.

Inte liftarens förlovade land...

Om man säger backpacking så kan man lika gärna säga lifta. Man bör vara medveten om att liftning är ovanligt i Kina och att man kan bli stående i timmar vid vägkanten utan att bli upplockad. Om man har turen att få skjuts i Kina så får man oftast vara beredd på att betala för sig. När man befinner sig i en situation där man behöver kommunicera med kineserna kan språkbarriären uppenbara sig. Enligt Tom är kinesiskan egentligen enkel, bortsett från tonerna i språket. Den vanligaste formen av kinesiskan kallas pǔ tōnghuà men varierar förstås starkt från provins till provins.

- När jag reste hade jag begränsade kinesiskakunskaper. Jag kallar det överlevnadskinesiska och med den kan jag uttrycka behov och önskningar och ha enkla konversationer med folk. Jag lät förmodligen som ett dagisbarn men jag kunde uttrycka mig och förstå folk på en väldigt grundläggande nivå.

[img_assist|nid=39959|title="Cèsuǒ zài nǎli?" är en fras som är till hjälp om du letar efter toaletten...|desc=Tom Carter|link=popup|align=right|width=1480|height=112]När man reser i Kina en kortare period behöver man egentligen inte lära sig språket. Bra att ha är dock en parlör som visar både pinyin-versionen och det kinesiska tecknet för varje ord. Pinyin är det kinesiska språket översatt till vårt romerska alfabet. Parlören kommer att vara till nytta om du inte kan uttala ett ord rätt, vilket säkerligen kommer att vara fallet, för då kan du alltid peka på de kinesiska tecknen i boken. Enligt Tom kan man prata engelska med personalen på tågstationer, hos polisen och andra myndigheter. Det är alltid trevligt om besökaren i ett land talar språket så kom ihåg det när du själv reser utomlands. Det kan räcka med några enkla meningar. På frågan om vilka ord som är viktiga kommer Tom att tänka på ett par uttryck som man bör lära sig.

- Jag tror att den vanligaste frasen som man använder i Kina är ”duōshaoqián?”, vilket betyder ”hur mycket kostar det?”. Allting är förhandlingsbart i Kina och man vill inte bli blåst för att man är den västerländska turisten i landet. Så genom att fråga ”duōshaoqián?” visar man att man pratar lite kinesiska och inte är en komplett idiot.

När du träffar folk kommer de att fråga dig ”chī fàn le ma?” som bokstavligen betyder ”har du ätit ännu?”. Det är motsvarigheten till när vi säger ”hur är det?”, men eftersom att Kina är en matbaserad kultur så kommer folk att fråga dig detta. Om du inte har ätit ännu kommer du säkerligen att bli inbjuden till ett mål mat av dina nyfunna kinesiska vänner! Nu är det bara att sätta igång och planera resan...