Vilse i Kina? Guideboken Willma visar vägen!
– Willma, det är Willy och Margareta, och Willy och jag är gifta sedan 40 år tillbaks tror jag att det är. Så Will-ma, det är Willy och Margareta.
Rösten tillhör Margareta Lindblad, som sagt, ena halvan av guideboksförlaget Willma. Många svenskar känner nog inte till hur bortskämda vi faktiskt är. Till skillnad från andra länder, där engelskspråkiga guideböcker som Lonely planet eller Rough Guide är de enda som erbjuds, så kan faktiskt vi hitta en guide som är skriven helt och hållet på vårt eget modersmål.
Enligt Willmas hemsida är målet för en välskriven guidebok är enkelt men långtifrån blygsamt. Boken ska finnas där vid köksbordet när du planerar din resa. Den ska vara din bästa vän under resans gång med sina tips om logi, mat, färdsätt, historia, kultur och sevärdheter. Och sen du väl kommit hem så blir den ett ovärderligt sätt att samla dina minnen.
Det är ingen tvekan om att Willy och Margareta har tagit sig an en gigantisk uppgift. Det är heller ingen tvekan om att de brinner för vad de gör.
– Särskilt viktigt tycker vi är att fånga de första intrycken och de omedelbara upplevelserna, det som ger lite aha-upplevelser. Och då skriver vi ned det. Och då tycker vi själva att vi får texten... att den doftar. Att man skriver ned alla intryck om färger, om man blir överväldigad av människors sorl, eller någonting sånt där. Och så försöker vi faktiskt att förmedla det i böckerna. Så att det ska vara inspiration och det ska vara fakta.
Allting tog sin början på ett tåg
– Och då sa vi att det här är ju så fantastiskt att åka på egen hand längs världens längsta järnväg. Och det måste vi skriva om, för det måste många flera tycka om att göra. Och sen att åka till en så fascinerande stad som Beijing är. Och sen åkte vi ett år till så att vi fick ett par års erfarenhet, och sen satte vi oss att skriva ned den första boken.
Det har gått nästan trettio år och för den som har en överromantisk bild av hur det går till att författa en reseguide, så är Margareta noga med att betona att det handlar först och främst om ett hårt arbete. Självklart älskar hon och Willy att resa, att stötas och blötas mot nya kulturer. Men i slutändan är det full fokus, uthållighet och självdisciplin som gäller.
– Det är ett idogt och tålamodsprövande arbete för man måste sitta på sin rumpa många timmar och kolla alla saker, och sen när man gjort det i en version, då skriver man ut ett korrektur, och så måste man läsa det och så börjar man nästan om från början. Så när boken äntligen är klar då orkar man inte läsa den, då måste den vila nästan ett år. Och då kan man ta tag i den och titta... ”Nej, vad fint det blev!”
Kampen mot klockan
I över 25 år har Willy och Margareta skrivit guideböcker som förgyllt resandet för tusentals resenärer, och jag tror inte att jag är ensam om att ha spenderat många timmar av mina turer utomlands med att fundera över, eller dagdrömma om, livet som guideboksförfattare. Men någonting som man nog enkelt glömmer bort, är den ofantliga tidspressen och det ständiga kravet på att uppdatera, uppdatera och uppdatera.
– Vi var sugna på hur stan hade ändrat sig efter OS. Det är ju en ny upplaga av Beijing-boken som vi kommer ut med. Men varje ny upplaga är nästan som att skriva boken på nytt, man måste kolla alla uppgifter, det är mycket som har hänt och det är gamla saker som måste tas bort, så det är ett stort arbete.
Den första Willma-guiden till Kina var på 150 sidor. Den senaste upplagan? 1100 sidor. Det är svårt att tänka sig hur många timmar av skratt, svett och tårar som ligger bakom inte bara en sådan utökning, men också de faktum att de alltid lyckas hålla materialet aktuellt. Föreställ er att försöka måla ett porträtt av någon som helt enkelt inte kan sitta still.
– Ja, det händer ju alldeles för fort, höll jag på att säga, men ibland känns det som att takten, i alla fall i Beijing, har varit för snabb. För när man kommer dit, nu är vi ju där ungefär vartannat år har vi vart nu under de sista 25 åren, så ser man ju att oj!, här låg det ju ett helt kvarter med gammal bebyggelse, nu är det en stor tvåfilig väg som drar rakt genom kvarteret.
Och det är inte bara i Kina tempot ökar. Margareta blir nästan full i skratt när hon berättar om hur de svenska läsarna också tycks ha skruvat upp tempot. I en värld i konstant förändring då är det det senaste och det nyaste som gäller.
Konkurrensen på guideboksmarknaden är stenhård, och australiensiska Lonely Planet har ju lyckats lägga beslag på en stor del av marknadsandelarna. Men för Willmas och Lonely Planets del handlar det lika mycket om samarbete som konkurrens.
Willma var först i världen med reseguideböcker till Kina i början på 80-talet, men sedan Lonely Planet gav sig in i leken ett par år senare så har de två förlagen samarbetat om vissa titlar. Det handlar framför allt om kartor och bakgrundsmaterial. Lite märkligt, men ändå värmande, att det är så det går till. Det rör sig ju ändå om affärer och i affärsvärlden är ju vassa armbågar betydligt vanligare än klappar på axeln.
– Ja, och de säger samma sak till oss då, att vi tar ju deras kunder i Sverige. För att de har ju märkt då att försäljningen av vissa boktitlar är inte så stor i Sverige som den borde vara, så att säga, statistiskt sett. Om man jämför med andra små länder som Norge eller Holland eller så.
Beijing som utgångspunkt
Hur bär man sig åt för att planera en resa till ett land som är nästan lika stort som hela Europa sammanlagt? I vilken ände börjar man, vilka stenar ska man vända på? Svaret är enkelt – lyssna på experterna! Willma-guides egna Margareta har över 25 års erfarenhet och hennes rekommendation är enkel, till att börja med ska du styra stegen mot Kinas huvudstad.
Och då kommer självklart nästa stora fråga... hur bär man sig åt att planera ett besök i en stad med över dubbelt så många invånare som landet Sverige? Även här är Margareta ganska bestämd. Du får inte missa Himmelska fridens torg!
– Det är ju centret i Beijing, men det är ju också navet i hela Kina och har varit det ända sedan 1400-talet. Och runt torget som är enormt stort så ligger ju... ska vi säga ”symbolerna” för Kina! Du har Maos minneshall, du har det stora parlamentet, du har revolutionsmuseet. Och så har du ingången till den förbjudna staden. Så det tycker jag är den absoluta början på alla besök i Kina. För där förstår man också en hel del om Kinas historia. Och man måste veta lite om Kinas historia för att inse hur mäktigt detta land är.
Om Margareta får välja destination helt fritt så beger hon sig helst västerut, eller sydväst, från Beijing. Och när jag frågar rakt ut vilket som är hennes favoritområde så nämner hon bergen i både Sichuan och Dali son god tvåa och trea innan hon berättade om sitt verkliga smultronställe.
– Men om jag skulle välja ett favoritområde, då är det i det mest södra delarna av Kina där man kommer ut på landet, man kan hyra en cykel, och det är små stigar som går mellan risfälten, man kan göra en flott-tur på nån av de här små floderna som rinner, så det är väldig fina områden tycker jag.
Storstäder i all ära, men vill du se det Kina som är verklighet och vardag för en majoritet av landets befolkning, då hoppar du på tåget, och byter till bussen, och sen börjar du att promenera tills du når vägens ände. Naturen och kulturmötena är ofantligt vackra och oändligt inspirerande.
– Du möter minoritetsfolk, det är färgrika marknader. Det händer ju alltid nåt i Kina eftersom det är så mycket folk. Så egentligen behöver man bara gå ut på en väg eller en gata så hittar man spännande saker.
Med det så lämnar vi Margareta Lindblad och Willma för den här gången. Självklart ser vi fram emot att kika närmare på den nya utgåvan av Beijing-guiden som kommer ut när vi börjar närma oss sommaren!
