Att flytta utomlands är en av de mest givande men samtidigt också förbryllande, irriterande och största utmaningarna i livet. Och alla dessa känslor mångdubblas då man slår ner sina bopålar i Kina. Även om landet blir mer och mer västerländskt är Kina ändå som en annan planet och även om man bott här i flera år kan man som utlänning aldrig helt förstå sig på den tusenåriga kinesiska kulturen. För att inte tala om att den kinesiska kulturen skulle förstå sig på oss utlänningar.
Efter två års erfarenhet kan jag berätta att bo i Kina är som en berg- och dalbana med höjdpunkter men också riktiga magplask. Största delen av min tid i Kina bodde jag i Beijing, en av världens största och mest förorenade städer. En metropol som hon beskriver som överväldigande och en stad i ständig förändring. Det enda hon säger sig vara säker på är att beijingborna åtminstone aldrig upplever en tråkig dag.
Det kinesiska nyåret, eller vårfestivalen som den också kallas är väldigt viktig för kineserna. Det är som en kombination av jul, nyår, midsommar och valborg allt i ett. Under nyåret är kineserna också väldigt rörliga av sig eftersom alla söker sig till sina hemorter. Festligheterna varar inte bara en dag eller två utan upp till tre veckor.
Röda papperslanternor sprider feststämning. (Källa: Radio86)
Vårfestivalen är för många kineser också den enda tiden på året då de kan återvända hem till sina familjer. För dem som stannar kvar i Beijing är vårfestivalen både en tid att lugna sina nerver och samtidigt också direkt livsfarligt. Lugn på så sätt att då töms staden nästan på invånare och miljonstaden blir spöklikt tom. Det är snabbt att ta sig fram här då eftersom gatorna är så gott som tomma, det vill säga om man lyckas få tag i en taxi.
För i princip är hela Kina stängt under nyåret. Det är ingen trängsel någonstans, ingen som försöker tränga sig före eller i misstag kör på dig med sin elektriska cykel. Som nordbo kan man bara se sig omkring och dra en suck av lättnad. Men det väcker samtidigt misstankarna om det i Beijing alls finns några ursprungliga beijingbor? Hur kan en stad på 15 miljoner människor tömmas på folk? Kanske allting bara är en illusion...
Författaren själv i feststämning. (Källa: Radio86)
Och snart går det upp för utlänningarna här att de råkat mitt i ett slagfält. Inga människor så långt ögat når, nej för de håller till bakom närmaste hörn. Och plötsligt smäller det till så att öronen går i lås! Det var kineserna som uppfann krutet och fyrverkerierna. Och då det för oss är av större vikt hur fyrverkeripjäserna ser ut då de lyser upp himlen är det för kineserna allra viktigast hur dessa låter. Här avfyras smällare i långa rader och ljudet är minst sagt öronbedövande. Under vårfestivalen förvandlas Beijing till ett livsfarligt minfält där man aldrig vet var det smäller nästa gång. Under de veckor då ledigheten pågår lär man sig att ifall innergården plötsligt verkar ovanligt tyst är det bäst att springa och söka skydd. Småkillar bryr sig nämligen inte om ifall människoliv är i fara. Speciellt kul tycker de att det är att placera smällarna i närheten av bilar, som i sin tur utlöser tjuvlarmen, och det är verkligen en kakaofoni av tjutande alarm som råder här. Om man råkar befinna sig i Kina under nyåret lönar det sig ändå att försöka njuta av den festliga stämning som råder här trots krutröksdimman.
Under det kinesiska nyåret dukar man upp till fest! (Källa: Radio86)
Om du är lyckligt lottad kanske du blir inbjuden till en familjefest och får ta del av middagsbordet som dignar av diverse läckerheter. De kinesiska familjerna firar nyårsaftonen hemma, under kvällen äter man gott, skjuter raketer och så tittar man på nyårsshowen på TV. Så passa på att njuta av en period utan trängsel och folkmassor och hoppas på att du klarar dig helskinnad utan några större men för livet, så som ögonskador, spräckta trumhinnor eller andra ännu värre missöden.
