Ett misslyckande du inte kan lägga ifrån dig

Mitt anteckningsblock är fullt med kråkor efter att ha läst Henning Mankells bok Kinesen. Och hur länge jag än tittar på dem så får jag det inte att gå ihop. Aldrig har jag nog haft så många invändningar mot en bok som jag samtidigt inte kunnat lägga ned sedan jag väl börjat läsa.

Handlingen tar sin början i den lilla byn Hesjövallen där Hudiksvallspolisen möter en syn som får blodet att frysa. 19 personer hittas sönderskurna och inget annat motiv står att finna än totalt vansinne och jakten inleds efter en ensam och sinnesrubbad våldsman.

Vi följer domaren Birgitta Roslin som under en sjukskrivning börjar nysta i massakern i Hesjövallen. Hennes efterforskningar för henne åt ett helt annat håll och hon dras in i en världsomspännande jakt som visar sig vara mer komplicerad och omfattande än någon någonsin skulle ha kunnat ana.

Det sägs att den viktigaste delen av en bok är det första kapitlet. Redan där bestämmer sig läsaren som står och bläddrar vid pocketstället för om hon eller han ska fortsätta att läsa. Det är där de flesta bokkritikerna bestämmer sig för om boken ska sågas eller hyllas. Här har Mankell ingenting att oroa sig för. Här sätter han klorna i oss och påbörjar en resa som tar oss med över hela världen och också mer än 150 år tillbaks i tiden.

Hesjövallen, Kina, USA och Afrika, alla är de stopp på vägen och vi möter politiska maktspel, illaluktande journalister, slavarbetare i Nevadaöknen och utarbetade polismän.

Men samtidigt märker du ganska tidigt att det är just bredden som är bokens problem. Aldrig har jag läste en bok på nästan 600 sidor och känt att de borde faktiskt ha varit 1200. Eller snarare, varför väljer Mankell att skriva en bok när han egentligen borde ha skrivit tre?

Mankell har själv berättat att han fick idén till boken under en av sina vistelser i Mocambique i sydöstra Afrika. Kinas investeringar i landet fäster fokus vid hur någonting stort är på väg att hända inom världspolitiken. Inom ett par år kommer Kinas ekonomi att gå förbi USA:s och det är något som oundvikligen kommer att få stora konsekvenser för oss alla, oavsett vilken världsdel vi lever i.

Det är mot den här bakgrunden som deckaren Kinesen utspelar sig. Inom Kina pågår ett maktspel där den traditionsbundna falang som går i Maos fotspår nu ifrågasätts. Läsaren kastas mellan Birgitta Roslins jakt på sanningen och striderna inom det kommunistiska partiets toppskikt i Kina. Lägg därtill en historia om tre unga kineser som kidnappas i Kanton för att säljas som slavar i USA på 1860-talet.

Har du svårt att följa den röda tråden? Det är just där som skon skaver. Var och en av de här spåren är intressanta i sig och allting har en koppling, men kasten är tvära och fokus flyttas så långt ifrån Hesjövallen där vår mordhistoria tog sin början att ibland glömmer du bort vilken bok det är du läser.

Mankell har gapat väldigt stort och lyckas inte få in riktigt allt i munnen. Samtidigt, hur kommer det sig att jag inte kunde sluta att läsa?

Henning Mankell är den svenska författare som sålt flest böcker internationellt, och det känns lite som att Kinesen skrevs med hela världen i åtanke. 30 miljoner exemplar har hunnit tryckas av hans böcker. De är översatta till 39 språk och har släppts i 100 länder. Kinesen hade sin premiär samtidigt i sex av dem.

Hur i hela världen hinner människan? Ett trettiotal böcker utspridda över trettiofem år. Mankells språk är inte och har aldrig varit det som imponerar mest, men den enorma mängd efterforskning som ligger till grund för en bok som Kinesen är svindlande. Handlingen i Kina, Afrika och USA känns otroligt genomarbetad och trovärdig.

Det här är någonting som jag verkligen uppskattar när jag läser böcker, att du kan vara så fullt upptagen med att vara underhållen att du knappt ens märker att du faktiskt lär dig saker och ting. Låt vara att Mankells spekulativa framtidsvision för Kina inte är allt för djuplodad, men den säger ändå mycket om dagsläget i en av världens mäktigaste länder utan att för den sakens skull bli långtråkig. Enda faran kan kanske vara att om dina förkunskaper är lika med noll, så finns risken att det kan vara svårt att avgöra var fakta tar slut och fiktion tar vid.

Som ni märker så är jag kluven inför den här boken och jättetacksam att man inte betygsätter böcker med siffror när de recenseras. Skulle jag vara tvungen att sätta en siffra mellan ett och fem så hade den antagligen landat på en tvåa eller trea, kanske en fyra eller femma.

Om du är sugen på en typisk deckare för att koppla av eller känna kalla kårar ned längs ryggraden en stund, då skulle jag faktiskt inte rekommendera den här boken. Men om du å andra sidan är sugen på att få upp ögonen för någonting nytt och vill sätta några nya tankar i rotation i huvudet, så för all del. Det är ingen tvekan om att Kinesen tar dig med på en sjuhelsikes resa som ändå kommer i en rätt så lättsmält förpackning. Och den är också kryddad med både spänning och ond bråd död.

Boken är spretig och imponerande på samma gång. Kanske är det så att man irriterar sig aldrig så mycket som på det som skulle kunna ha varit fantastiskt, men stannar vid att bara vara jättebra.