Lloyd Lofthouse baserar sin bok på sir Robert Harts liv i Kina
- Listen:
Internationella ärenden förutsätter förståelsen av andra människor och kulturer. Detta är i sig en självklarhet. Det är inte ändå alla som har denna kunskap. Det kräver kanske mer än en vilja och kunskap att framgångsrikt fungera i en främmande kultur. Man måste kanske rent av vara en visionär!
USA utnämnde nyss sin kandidat för ambassadörsposten i Kina, Jon Huntsman. Orsaken till att just Huntsman utnämndes sägs vara hans otroliga kompetens att sätta sig in i olika kulturer. Och det är väl det som förväntas av en kulturell brobyggare. Det samma sägs om sir Robert Hart. Visionären som i ett historiskt perspektiv sägs ha haft den största influensen och makten inom det kinesiska samhället.
Den prisvinnande och internationellt erkända författaren Lloyd Lofthouse har nyligen kommit ut en med halvfiktiv bok, My Splenind Concubine. Boken berättar om Robert Harts liv, hans förhållande till kvinnor och kultur. Det är frågan om allt från kärlek till politik. Lofthouse berättar hur Hart insatte sig i den kinesiska kulturen och hur han slutligen kan sägas vara en underskattad och bortglömd visionär i en internationell bemärkelse.
Hart verkade i Kina under slutet 1800-talet och på början av 1900-talet. Han arbetade bland annat som den brittiska flottans generalinspektör. Hans huvudsakliga ansvarsområden var att utveckla det kinesiska hamnsystemet och tullverksamheten. Även om det inte öppet erkänns så hade Hart sitt finger i spelet på många andra områden. Hans altruistiska inställning mot det kinesiska samhället har, enligt Lofthouse, inte fått tillräckligt öppet erkännande.
Håll i er. Nu skall vi på en kulturell exkursion in i det förflutna. Kina-experten Lofthouse kom ursprungligen i kontakt med Hart's berättelse via sin hustru.
–Då jag dejtade min hustru, arbetade hon för Empress Orchid, hon träffade på Robert Hart i samband med en forskning. Då hon insåg att han var generalinspektör för det kinesiska tullsystemet och att han var irländsk antog hon att jag med min delvis irländska bakgrund skulle finna intresse beträffande ämnet.
–Allt gällande Robert Hart var nytt för mig, men jag har alltid haft en särskild fascination för historia. Då jag var liten brukade jag läsa böcker om bland annat Alexander den store och Djingis Khan. Jag arbetade under min gymnasietid i skolans bibliotek och läste där en hel del historiska verk.
Hart sägs ha insatt sig i den kinesiska kulturen på ett sätt som ingen före honom gjort. Detta förklaras också som orsaken till hans stora popularitet och influens inom det kinesiska samhället. Hart var, enligt Lofthouse, en kameleont i bemärkelsen av att insätta sig i andra kulturer. Han satt sig så djupt in i den kinesiska kulturen att han själv säkert tidvis kände sig som en tvättäkta kines. Han insåg hur viktigt det är att förstå en främmande kulturs vardag och mentalitet.
–Den kinesiska kulturen är nästan motsatsen till väst. Majoriteten av befolkningen, en miljard eller fler, tillhör inte ännu i denna dag någon religiös tro. De lever fortfarande enligt etisk standard med en 2 400 år gammal historia. Bland annat taosimen och Konfucius har än i dag mycket att göra med deras kultur och vardag.
Robert Hart- En altruist med respekt
Författaren Lofthouse berättar i sin nya bok, My Sweet Concubine hur den missförstådda visionären Robert Hart insatt sig i den kinesiska kulturen. Trots Hart's goda vilja mötte han en mängd olika problem. Hart ville, enligt Lofthouse, stöda den existerande kinesiska kulturen och samtidigt erbjuda den kunskap från väst. Lofthouse är rent av chockerad över hur lite erkännande Hart fick för sitt omfattande arbete. Han spelade en central roll i bland annat konstruktionen av det kinesiska järnvägssystemet och skolsystemet.
–Om man är bekant kinesisk hövlighet och förstår fenomenet att förlora ansikte - hur kunde de då ha medgett att en västerlänning, en irländare, hjälpte till med att bygga deras obefintliga järnvägssystem. Det tog Hart över 20 år att övertyga Manchu-dynastin att konstruera järnvägssytemet, och då de slutligen gick med på det så var det Hart som kom fram med finansieringen. Och hur kunde kineserna ha medgett att skolsystemet som skolade de kinesiska barnen var omorganiserat av Hart för att de i framtiden skulle ha möjlighet att tävla med väst och därmed möjliggöra Kinas fortsatta existens.
Hart ville med andra ord uppehålla en mångkulturell värld men samtidigt göra den rättvisare genom att lära det kinesiska folket samma kunskaper vi väst hade. Det var helt enkelt frågan om att möjliggöra ett framtida samarbete mellan väst och öst. Lofthouse förklarar hur Hart på alla sätt önskade att Kina och England skulle vara vänner och samtidigt bevara sina egna kulturer.
– Det fanns människor som vill att Kina skulle bli som Indien. Om du läser hans brev och tidskrifter så märker du att han ville att Kina och England skulle vara vänner, han ville inte att England skulle härska över Kina, som de gjorde över Burma och andra länder i Sydostasien. Han ansåg att Kina hade en kultur värd att bevara.
Hart var en djupt kristen man, men han höll sin tro för sig själv. Enligt Lofthouse försökte han aldrig konvertera någon annan. Det skulle antagligen, enligt Hart, ha varit samma sak som att försöka inverka på någons kultur. Och den kinesiska kulturen var ju faktiskt, enligt Hart, något unikt, något värt att bevara.
– Även om han var en kristen man finns det inget bevis i hans skrifter att skulle ha försökt konvertera en enda kines. Hans stora beundran av den kinesiska kulturen var så stor att han inte såg någon orsak att försöka ändra på den. Kina har en moraluppfattning som är lik den kristna, förutom att de inte förlåter lika lätt!
Att finna motiv kräver djupgående analys
– Boken är uppbyggd kring Robert Hart. Han var mycket nyfiken beträffande kultur. Bokens intrig skrevs i många olika skeden. Den första intrigen skrevs år 2000- 2002. Efter detta fick jag en hel del feedback, och då insåg jag att någonting fattades, jag beslöt mig för att sätta mig djupare in i ämnet. Studiet av Robert Hart gav boken skelettet, men det kändes inte som en helhetlig bok, något fattades. Den stora frågan var fortfarande obesvarad. Hur hade Hart lärt sig om Kina?
Med andra ord nöjde sig inte Lofthouse med en ytlig beskrivning om Harts liv. Han ville få reda på hans motiv, hans orsaker till att försöka uppnå en så utomordentlig närhet med den kinesiska kulturen. I Harts fotspår tog Lofthouse tag i spaden och slutade inte gräva förrän han träffade på Harts djupaste tillvaro.
–Jag konstruerade en motivation till att förstå kvinnan han älskar, kvinnan som föder hans barn. Harts personlighet är baserad på en sorts fortgående förfrågan. Han fann alltid något nytt att beundra och analysera.
Lofthouse fann Harts motiv i hans personliga liv, i hans älskarinna och i deras gemensamma barn. Motivet omringades förstås av den omfattande kinesiska kulturen. Motiv och förståelse kan, enligt Lofthouse hittas i historien, endast om man orkar gräva djupt nog.
Visshet finns i det förflutna
–Vi kan lära oss av historien, bara vi tar oss tiden att göra det. Tyvärr verkar det som om en stor del av dagens politiker inte spenderar tid till att inse, förstå och lära sig av misstag som gjorts i det förflutna.”
Tyvärr är det säkert som Lofthouse säger. Det är motivet som för personen i fråga framåt. Motivet i modern snabbmatspolitik och narcissistisk kvartalsekonomi utgörs ofta av ytliga och rastlösa förväntningar. Det är utan tvekan ett och annat svenska politiker kunde lära sig av Hart. Om inte om andra kulturer så åtminstone om sitt eget folk.
Jag tackar Lofthouse för hans fascinerande tankar. My Splendid Concubine är ett säkert kap för personer som är intresserade av kultur, historia ,politik, skönlitteratur och framför allt Kina!
