Stor och bullrig kung fu panda gör entré

Kineserna har ett alldeles speciellt förhållande till sin nationalsymbol jättepandan och då amerikanska Dream Works lanserade en animationsfilm med deras älskade panda i huvudrollen väckte det minsann känslor. Det handlar förstås om filmen "Kung Fu Panda" som jag efter allt ståhej beslöt mig för att kolla in.

Filmen har gjort stor succé i Kina, men också fått en del kritik. Röster har höjts att amerikanerna i filmen förnedrar deras nationalsymbol och kan nog kanske hålla med om det till en viss grad. Då de flesta andra figurerna i filmen alla är graciösa och spirituellt upplysta är huvudpersonen Po både stor och klumpig och också ganska bullrig, typisk amerikansk? Jo Po är väldigt högljudd, och finns det något uttryck som jag förknippar med just amerikanerna så är det hans favorituttyck "awesome" eller "asgrym"som man översatt det till svenska. Och det är vad Po i hemlighet drömmer om att vara. Men som sonen till en nudelkock verkar hans öde redan vara utstakat. Po däremot drömmer om att kämpa sida vid sida med de sägenomspunna kung fu-kämparna, tigrinnan, ormen, apan, tranan och syrsan.

Och vad sker? Jo slumpen avgör. Eller är det verkligen slumpen? Den gamla skölpaddan Oogway, visheten själv, upprepar flera gånger att det inte finns någon slump och han utser Po till den stora "Drakkrigaren" efter en smärre kalabalik med en massa fyrverkeripjäser inblandade. Och stackars Po får verkligen slita för att lära sig kung fu så att han blir värdig att ta del av "drakrullens" välbevarade hemlighet. Det blir en utmaning också för mästare Shifu som utses till pandans instruktör. Men om man bara tror tillräckligt starkt är allting möjligt eller hur?

Po har urusel kondition och framförallt är han alltid hungrig! Ett faktum som också utnyttjas i inlärningsprocessen då han på rekordtid skall bli mästare i kung fu. Då han tänker på mat går nämligen också kung fun som en dans. En av mina favoritscener är förknippad med just detta drag hos pandan då Po blir tagen på bar gärning mumsandes i sig persikorna från inget mindre än det mytomspunna "eviga persikornas" träd. Oj, oj, oj...

[img_assist|nid=36295|title=Angelina Jolie och Jack Black vid premiären av filmen "Kung Fu Panda" i Cannes i maj 2008.|desc=Getty Images/Pascal Le Segretain|link=popup|align=right|width=1480|height=112]Även om jag i normala fall inte är en så stor fan av spektakulära kung fu-filmer tyckte jag att just kung fu gör sig utmärkt som animation. Historien är en klassisk kampsportsaga där god möter ond. I det här fallet är det den godmodiga pandan som får i uppgift att kämpa mot den onda snöleoparden Tai Lung. Hur historien slutar är väl knappast en överraskning. Men där emellan bjuds det på många fantastiska scener i ett snabbt tempo under en och en halv timmes tid.

Rösterna i den engelska orginalversionen med Dustin Hoffman som Shifu, Angelina Jolie som tigern och Jack Black i rollen som Po är helt fenomenala. Och minspelet minst lika underbart! Visst får man skratta åt honom, pandan Po, och jag måste medge att jag själv blev på väldigt gott humör då jag såg filmen. Dream Works Animation har igen gjort ett fantastiskt jobb och visuellt är detta en snygg film. Hur figurerna alltid kan kännas lika levande förundrar mig varje gång.

Filmen är ju en sorts kombination av västerländsk hollywoodunderhållning och österländsk visdom och det var speciellt en replik som jag fastnade för; yesterday is history, tomorrow is a mystery and today is a gift... that is why it is called 'present'.

Sedan biopremiären i slutet av juni har filmen spelat in tiotals miljoner dollar i Kina. Detta har inte helt oväntat också lett till att många också ställer sig frågan: Hur kommer det sig att en film med så många kinesiska symboler och som också är förlagd här inte är gjord i Kina?