Kinesiska trädgårdar: Historik och design

De gamla trädgårdarna i Kina utgör en egen gren av Kinas traditionella arkitektoniska konst. De är, kan man säga, konstverk skapade genom återuppbyggande eller immitation av naturliga landskap. Den kinesiska trädgården utgör en plats för avslappning och rekreation.

Efter Han-dynastin gav daoistiska ideal, som bl.a. innebar att slita sig loss från världsliga problem, en riktlinje för trädgårdar som en miljö där individen kunde undslippa de hårda kraven som ofta förestod en politiskt engagerads vardag.

Trädgårdarna var ursprungligen en plats i naturen gjord för att kunna dra sig tillbaka i och för att begrunda. Tidiga utövare av idealet att dra sig tillbaka från allmänhetens ögon och öron var de legendariska "Sju vise männen från bambulunden" från den 6:e dynastin. De sökte sig mer eller mindre bort från allmänhetens beskådning för rekreation och kontemplation i autentiska, naturliga områden som skogsbeklädda dungar eller invid bergsbäckar.

Med start från Han-dynastin började enskilda personer bygga mer genomtänkta områden som baserades på modeller av det kejserliga landskapet. Men, det skulle dock göras med försiktighet och respekt för den kejserliga suveräniteten. Det fanns t.ex. en adelsman som förlorade livet pga att han överträdde detta kejserliga privilegium och visade upp sin rikedom genom att inneha en kollektion av naturliga exemplar liknade de som tidigare bara fanns i kejsarens jakt-park.

Heilongtan park (Källa: Radio86)

Under Song dynastin var det dock många vetenskapsmän som började utöva trädgårdsplannering som en kultiverad hobby. De skrev handböcker om hur man odlar ett utbrett antal blommor. De lärde också ut hur man samlar och lär sig uppskattar unika och värdefulla stensorter. De lärda männen hade många privata trädgårdar, speciellt inne i och runt om de stora städerna i Kaifeng, Hangzhou och Luoyang.

Trädgårdskonsten nådde en topp under Ming och Qing dynastierna, när adelsmännens och den akademiska elitens familjer, som hade stora markägor, flyttade sina gårdar från landsbyggden in till de urbana områdena och förstäderna i de södra städerna. Speciellt blev Suzhou, berömd för sina kanaler och milda klimat, en plats för en mer raffinerad kultur liksom dess lägliga närhet till trädgårdsexperter.

Inflyttningen av rikt folk med elitstatus till Jiangnan-regionen, vilken började under Song-dynastin och fortsatte in i Ming-dynastin, påverkade de privata trädgårdarnas popularitet. Jiangnan var en plats där växter grodde bra p.g.a de milda vintrarna med riklig nederbörd. När dessa familjer flyttade till områdena närmare städerna etablerade de urbana gårdar som kom att bli deras fasta boplatser.

Medlemmar av köpmannaklasserna och de intellektuella, som hade både pengarna och viljan att göra det, kunde skapa intima urbana trädgårdar inom sina egna hushåll. Trädgårdarna i Yangzhou och Suzhou blev speciellt berömda. Handeln var inte sen att svara på detta och snart fanns där att köpa allt som fanns att tillgå inom trädgårdsdesign.

Trädgård i Heilongtan (Källa: Radio86)

Trädgårdsdesign

Genom att bygga en trädgård kunde man demonstrera sitt intellekt och kultiverade smak i det gamla Kina. Det var dock inte vem som helst som kunde designa en trädgård. Inte ens den mest erfarna hantverkare antogs förstå de filosofiska principer som behövdes för att skapa en sammanhängande trädgårdsdesign.

Designern, som om möjligt var skyddsherren själv, var tvungen att behärska många olika områden: feng shui, arkitektur, utveckling av bevattningssystem, botanik och landskapsdesign. Han borde även känna till de forna poetiska och målade trädgårdarna och parkerna.

Vissa växter och djur förekom ofta i trädgårdarna pga att de associerades med att övervinna begränsningar i det vardagliga livet. Vissa växter och träd växer t.ex. på hårda villkor, som i svår terräng, och vissa djur, som t.ex. tranor, verkade ha en möjlighet att överleva på villkor som övergår människans egna kapacitet.

Feng shui spelade en stor roll för på vilket sätt en trädgård skulle ta form. Den naturliga miljön tolkades som en levande organism av feng shui mästaren. Det var förändringar som kunde påverka livet positivt eller negativt för människor som kom i kontakt med det för generationer frammåt.

Skepnaden av berg och stenar, som annars är viktigt i kinesisk religon och konst, var också en oumbärlig del av trädgårdslandskapets design. Stora stenar slumpmässigt ställda i formationer, eller grupperingar av småsten tjänade som analoger för berg. Berg ansågs vara heliga platser och potentiella viloplatser för de odödliga.

Huanxiu (omgiven av skönhet) bregsvilla (Källa: VHS)

Kejsaren, väktaren över kejsardömmet, eftertraktade att demonstrera ett harmoniskt samspel med naturen och en intim vetskap om naturkrafterna. De kejserliga parkerna var enormt stora där alla tänkbara plantor fanns utplacerade. En park var nästintill jämförbart med ett museum! Dessa parker representerade en miniatyr av kejsardömmet, med konstgjorda sjöar och berg, vilka ofta motsvarade geografiskt förekommande platser. De hjälpte till att förstärka kejsarens roll som himlens son.

Urvalet av växter i trädgården bar också en mening. Privata trädgårdsbyggare följde först kejsarens exempel med att samla exotiska växter och djurliv i en komplett miniatyrform, eller mikrokosmos, över det kejserliga riket.