Thomas Rippe - Första maj i Kina

Brasan har slocknat, baksmällan kliver in i det svenska medvetandet och arbetarnas dag lurar bak hörnet – Valborg är strax ett minne blott, första maj är här. Hurra, säger alla arbetare, eller gör de det? Arbetare och Kina är lite som salt och peppar, något man oundvikligen anknyter till varandra. Detsamma gäller den kommunistiska ideologin och Kina. En av kommunismens hörnstenar är arbetaren och arbetarens förhållande till produktionsmedlen. Produktionsmedlen bör enligt den kommunistiska etiketten vara under statlig kontroll och arbetaren skall känna sig som en del av helheten och ha möjlighet att njuta av den välfärd samhället producerar.

Ideologi är en sak och praktik en annan. Kan man verkligen ta för givet att den internationella arbetarrörelsens dag, den första maj, firas med storartade fyrverkerier och hyllande tal i Mittens rike? Är det då all svett och möda återbetalas eller är det endast en dag bland andra? Tillhör arbetarmarscherna endast gamla legender och politiska sagor?

Nog med frågor - nu till vår Beijing-korrespondent Thomas Rippe som analyserar första maj och definitionen för ordet arbetare i dagens Kina. Firar man alltså första maj i Mittens rike?

– Jo, det firas nog men inte i samma skala som för några årtionden sedan. Efter revolutionen ansågs arbetaren som en förebild, som en idol, men fallet är inte längre så. Idag är idolisering av arbetaren en omodern och föråldrad sak i Kina.

Första maj finns också på den kinesiska festivalkalendern, även om man idag inte specifikt firar dagen just till arbetarnas ära. Det är väl frågan om aningen samma fenomen som här hemma i Sverige.

Overkliga arbetare gör verkligt arbete

Som vi alla säkert vet så är ju Kina idag ett land vars ekonomi i hög grad stödjer sig på den industriella produktionen, det vill säga fabriksverksamheten där arbetaren är bränslet i produktionsmotorn. Har arbetarna helt enkelt förlorat intresset för att demonstrera, marschera och bli hyllade?

– Kina har ändrats i jämförelse med vad det tidigare var. Idag riktas uppmärksamheten mot kostymnissar, som egentligen inte betraktas som ”äkta” arbetare. Största delen av den människogrupp vi refererar till då vi talar om arbetare är idag migrantarbetare. Jag tror att denna folkgrupp ses som andra klassens medborgare. De är inte längre något man vill se upp till. Den allmänna uppfattningen är att det är frågan om fattiga, smutsiga individer. Attityden gentemot arbete och särskilt fysiskt arbete har ändrats under de senaste 15 till 20 åren.

Attityden gentemot arbete och särskilt fysiskt arbete har ändrats under de senaste 15 till 20 åren.

- Thomas Rippe

Definitionen för arbetare har förflyttats från den traditionella fabriksarbetaren till kostymklädda personer, som i sin tur kanske inte kan betraktas som verkliga arbetare i dess fundamentala bemärkelse. Arbetaren anses helt enkelt inte längre vara samhällets ryggrad. Vad är då meningen med första maj i Kina? Man firar, men ändå firar man inte?

– Visst firar man, men det är inte något samhället allmänt hyllar eller vill framhäva. Det börjar likna det arbetarrörelsens festlighet representerar i USA. Dagen betyder först och främst en ledig dag då man exempelvis tar sig ut till landsbygden för att fiska i lugn och ro. Det är inte frågan om något speciellt, man bryr sig inte om att fira arbete för arbetets skull, det är bara en dag du inte måste jobba på. Detta är åtminstone den uppfattning jag fått av den kinesiska första maj-traditionen.

Första maj är en ledig dag i Kina, men förutom det är det en helt vanlig dag. Det globala ekonomiska ekorrhjulet verkar tydligen genomsyra attityder och seder på global nivå. Må fallet vara vilket som helst, man kan ändå lyfta en hyllande skål för arbetarklassens ansträngningar!