Weiqi - stenar på ett bräde

Två spelare där svart möter vit. Nej det handlar inte om schack utan om brädspelet go eller weiqi, som det heter på kinesiska, ett spel som blivit populärt även här hos oss. Som bäst pågår en stor Go-kongress i Leksand där flera hundra go-entusister från hela världen samlats.

Henric Bergsåker, som är sekreterare för det svenska Go-förbundet och en av huvudarrangörerna för evenemanget, berättar att det här i Sverige är många kineser som spelar go för att anknyta till kinesisk tradition och sin egen kultur. Men det är också många svenskar som intresserat sig för brädspelet på sistone.

– De sista åren är det många svenskar som har rest till Kina för att studera go eftersom vi har haft ett par svenskar som organiserat en go-skola i Peking varje sommar de tre senaste åren. Det brukar vara en grupp på 30-40 personer som åker dit. De stannar ganska länge också, flera månader och lär sig kinesiska och go. Jag har tyvärr inte haft möjlighet att vara med på det där och just i år är det inte några svenskar inblandade i arrangemangen eftersom vi har en så stor sak här hemma istället, säger Henric.

Ett fascinerande spel

Henric har själv spelat go i över tio år och säger sig ha fascinerats av brädspelet som trots sina väldigt enkla regler ändå är otroligt komplext. Spelet härstammar från Kina och är flera tusen år gammalt. Det är faktiskt det äldsta spelet i världen som fortfarande spelas på samma sätt. Henric berättar att weiqi betyder "spelet om att ringa in" på kinesiska.

– Det är ett territoriellt spel. Man spelar på en spelplan som består av 19 gånger 19 linjer och så lägger man svarta och vita stenar växelvis i skärningspunkterna. Syftet med spelet är att erövra större delen av området av brädet. När en sten eller en grupp stenar blir helt omringade av motståndaren så dör dom och förvinner från brädet. Man spelar tills ingen kan göra nåt drag som förbättrar situationen längre, då passar man och då har brädet delats upp mellan vit och svart, ungefär som yin och yang. Och den som har störst område har vunnit, förklarar Henric.

Ursprungligen var de vita go-stenarna gjorda av snäckskal och de svarta av skiffersten. Dessa är väldigt dyra och idag är de ofta gjorda av glas. Gobrädet är av trä, ju tjockare desto finare. Idag finns även hopfällbara magnetbräden och go kan också spelas på internet. I och med ett fungerande ranking- och handikappsystem inom go kan en nybörjare och en erfaren spelare mötas i turnéringarna.

– När en svagare spelare möter en starkare så kan man få handikappstenar som kompensation och det blir då ett spännande parti för båda, berättar Henric.

Efter OS i Beijing ordnas för första gången "World mind sports games" i Kina. De spel som ingår här är schack, bridge, go och också kinesiskt schack, xiangqi. Det ordnas både individuella tävlingar och för herr- och damlag. Även Sverige kommer att vara representerad i den här turnéringen berättar Henric.

– Vi hoppas att det blir ett svenskt femmannalag för herrar i alla fall och några stycken som deltar i de individuella tävlingarna också.

Djupt rotat i den asiatiska kulturen

Weiqi eller go, som spelet heter på japanska, är populärt runt om i världen, speciellt i Asien. I Japan har spelets status jämförts med den status golf har här i väst, och det anordnas tävlingar med prissummor i miljonklassen. Spelet är djupt rotat i den kinesiska kulturen och Henric berättar att det i det gamla Kina under Tangdynastin fanns fyra färdigheter en bildad person skulle känna till. Vid sidan om musik, kalligrafi och måleri skulle man också behärska weiqi.

– För många känns det här med go som ett japanskt spel i första hand. Men det är ursprungligen kinesiskt. Man vet inte riktigt hur gammalt det är egentligen eller hur det uppstod, men det finns många spekulationer kring det där. De finns många myter också. Den mest kända är att det var en kejsare Yao som uppfann spelet för mer än 4 000 år sedan som sysselsättning för sin son. Men det finns många andra varianter också om hur det gått till, berättar Henric.

Att spela eller inte spela go?

Go sägs vara mycket lärorikt och också intellektuellt utvecklande för barn. Men under årens lopp har spelet inte väckt enbart positiva känslor bland de lärda i Kina. I något skede ifrågasatte man till och med om go var ett lämpligt tidsfördriv över huvudtaget.

– Man vet att go var gammalt redan på Konfucius tid och det var en lång tid när många konfucianska intellektuella yttrade sig negativt om go. De var ganska skeptiska till go under många hundra år. Det är ganska roligt att läsa en del av de där texterna. Man pratar om hur onyttigt det är att spela go och hur man slösar bort sin tid så att man inte får nån tjänst i imperiet. Att man inte tjänar några pengar så att man kan ta hand om sina föräldrar, berättar Henric.

Konfucianerna hade också moraliska synpunkter på go. I spelet gäller det att döda stenar, något de tyckte var olämpligt. Dessutom ansåg de att spelet går ut på att man lurar sin motståndare.

– Det var en lång period som de intellektuella hade en negativ syn på go, men sen måste det ha vänt nån gång eftersom det fick så hög intellektuell och kulturell prestige senare, fortsätter Henric.

Det tog sin tid innan brädspelet spred sig till Europa. Den första som beskrev spelet var en italiensk missionär som tillbringat långa tider i Kina. Men spelet var länge okänt för allmänheten här i väst och först så sent som på 1970-talet grundades de första go-klubbarna i Sverige.

– En lustig sak är faktiskt att svenska råkar vara det första språket efter tyska och möjligen engelska som får en så utförlig beskrivning av go att man kan lära sig spela genom att läsa den. Det publicerades en artikel i "Illustrerad spelbok" redan år 1887. Men sen dröjde det ju nästan hundra år innan någon verkligen spelade go i Sverige. Det är lite förvånande på sätt och vis, tycker Henric.

Om du är intresserad av go kan du läsa mer om Go-kongressen i Leksand här