Khalil Fong - En ung man med både själ och soul!
- Listen:
Se framför dig ett litet hus på Hawaii, vinylspelaren har just spelat färdigt en låt med Stevie Wonder och fadern i huset plockar upp trumpinnarna för att börja hamra loss på ett trumset i hörnet. I andra ändan av rummet sitter en liten femårig pojke framför TV:n och ser på en filmatiserad biografi om Richie Valens. Det här var 1988.
Den femåriga pojken har sedan dess vuxit upp till Khalil Fong. Hans lekfulla pop uppblandad med soul och R&B har under de senaste åren gjort honom till ett av de riktigt stora nya namnen på den kinesiska musikscenen. Khalil har beskrivit att det var just där och då i det lilla huset på Hawaii som han bestämde sig för att hans liv skulle kretsa kring musik, endast musik och ingenting annat än musik.
16 år gammal skickade han sina första demokasetter till musikproducenter och fyra år senare så skrev han på för Warner Music Hong Kong.
Anledningen till att han hade hamnat i Kina var för att hans far som är kines inte ville att han skulle bli ännu en av de unga asiaterna i Amerika som inte vet någonting om sitt ursprung. Redan när Khalil var sex år gammal så packades väskorna och familjen slog sig så småningom till ro i Hong Kong.
Kanske är det just det faktum att Khalil står med en fot i väst och en fot i öst som gör att han blivit så omåttligt populär i ett Kina som allt mer suger åt sig musikaliska influenser från väst. Debutalbumet ”Soul Boy” släpptes 2005 och för det fick han bland annat pris som bästa nya manliga artist inom Hong Kongs radio. Uppföljaren, ”This Love”, kom året efter och då fick Khalil också sin första listetta på Hong Kong Commercial Radio med låten ”Love, love, love”.
För oss västerlänningar är det kanske inte enkelt att förstå varför Khalil Fong anses vara ett så udda inslag inom kinesisk musik. Men vi måste hålla i bakhuvudet att pop- och hitmusik inte existerade i Kina under 60- och 70-talen. Västinfluenserna är något som började sippra in först under de senaste tio-femton åren och om du letar efter musik från Mittens rike under 60-talet så är det du kommer finner oftast militär marsch-musik. Så att Khalil valt att hämta sin inspiration från soul, från Stewie Wonder, från Earth Wind and Fire istället för moderna pojkband är någonting relativt ovanligt, i alla fall för en mainstreamartist i Kina.
Hans senaste skiva, Orange Moon, som släpptes ifjol är otroligt tillbakalutad och på samma gång oförutsägbar, något som är uppfriskande oavsett om vi talar om musik från öst eller väst. I en och samma låt hinner han gå från en första vers som vilar på enkla akustiska ackord till att väva in jazz, funk, soul och r&b innan sista tonerna spelas av en blygsam trumpet. Att Khalil ofta väljer att låta basgångar spela i baktakt är också något som skiljer honom från den stora mainstream-massan.
En universell kärlek
Om de här tankarna låter bekanta så är det för att han är troende. Khalil följer tron Bahai. En religion som inte är särskilt vanlig men ändå vilar på en väldigt sympatisk grundtanke. Istället för att ta avstånd från andra religioner så betonar Bahai det gemensamma i dem alla. Om vi bortser från allt det fruktansvärda som sker i religioners namn så är kärnan inom all tro ändå kärlek. Oavsett vilken gud vi tillber så är alla människor innerst inne likadana.
Så jag vill varmt rekommendera att du lutar dig tillbaks en dag och med Khalil Fongs musik drömmer dig bort till en plats som är jämlik och rättvis, där öst möter väst och allting rör sig långsamt framåt i baktakt.
Ett stort tack till Khalils far som spelade trummor. Ett stort tack till Stevie Wonder och ett stort tack till vem det än var som valde att visa en biografi om Richie Valens på TV den där dagen i det där lilla huset på Hawaii.
Denna artikel publicerades första gången 16.06.2009
