4 år gamla tränar de för att bli framtidens kinesiska gymnaster

— Raka ben, raka armar, sträck på dig! Håll blicken i väggen! Och svanka inte med ryggen!

Det är eftermiddagsträning på Shuang Qiao gymnastikskola i östra Beijing. Mot väggen står sju små kinesiska flickor på händerna. Under ett sorl av pustningarna och gnäll är det ingen som sviktar, trots att flickornas talgiga händer glider mot den gula tjockmattan. Istället står de, raka som tennsoldater, tills tränaren ropar att det räcker och de kan falla ihop i små högar på mattan. En flicka i röd gymnastikdräkt och pippilottor grimaserar medan hon gnuggar sina vita händer mot varandra. Men efter ett uppmuntrande tillrop från sin tränare bryter ett leende fram och hon flyger upp från mattan och gör sig redo för att slå kullerbyttor tillsammans med de andra. Det pjoskas sällan med gymnasterna på Shuang Qiao. Tränare och lärare ses som auktoriteter vars order man lyder snarare än ifrågasätter. Men för de yngsta gymnasterna är det inte blodigt allvar. Åtminstone inte än.

— Våra yngsta gymnaster har de mest skickliga coacherna på skolan. För dem ska gymnastik handla om lek och skoj och det är tränarens mål att få barnen att på egen hand kära ner sig i sporten, berättar Chen Jian, rektor på Shuang Qiao.

— Det finns ingen åldersgräns för satsning men däremot bör man inte börja träna för hårt när man är för ung. Därför är vi noga med att starta mjukt med våra yngsta gymnaster.

Attraktiva skolplatser

Gymnastikskolan Shuang Qiao har bara funnits i tre år men har redan blivit ett erkänt institut inom gymnastikkretsar i Kina. Sedan man slog upp sina portar den 20 mars 2003 har det varit stenhård konkurens om de 70 platser som skolan erbjuder. För de noga utvalda väntar en seriös satsning vid tidig ålder. De äldsta gymnasterna på Shuang Qiao är elva. De yngsta är fyra.

Föräldrarna till barnen betalar en skolavgift på 830 kronor i månaden. För den kostnaden får barnen mat och boende på skolan. Vanligtvis tränar man tre timmar om dagen, beroende på ålder. Bland barnen råder en vag majoritet av flickor, då de är ‘lättare att träna’ som Chen uttrycker det.

— Rent kroppsmässigt så är unga pojkar och flickor lika mjuka i kropparna och därför också lika lämpade för tidig träning. Men pojkar i femårsåldern kan vara ganska busiga och ibland är det omöjligt att få dem att lyssna på tränaren. Flickor är oftast mer fromma, skrattar Chen.

Måste vara kortväxta

Cirka hälften av Shuang Qiaos elever kommer från Beijing. Andra hälften kommer från olika delar av Kina, men framförallt från de södra provinserna, som Hunan och Sichuan.

— Kineser från södra Kina är naturligt kortare och nättare. Vi tar alltid reda på hur långa föräldrarna är innan vi accepterar deras son eller dotter. Man kan inte utöva gymnastik om man är lång; det går inte att göra vändningar och hopp med samma rörlighet, förklarar Chen.

— Fast det borde väl ni skandinaver veta, lägger han till.

— Ni är ju så himla långa och stora där borta. Och det märks i er blygsamma framgång i internationell gymnastik.

Nej, för storvuxna skandinaver och långa individer finns det lite att hämta i den korta gymnastikvärlden. Det längsta undantaget är för tillfället ryska Svetlana Khorkina som med sina 1,64 meter anses vara ett mindre jätteunder i gymnastsammanhang.

— Det är inte ovanligt att man i Kina röntgar barnens händer för att få reda på hur långa de kommer att bli, berättar Chen.

— Det är många som tror att barnen stannar i växt- och utveckling på grund av för hård och tidig träning, men detta är en myt. Vi vet redan innan de börjar träna att de kommer att förbli korta. Varken vår skola eller barnens föräldrarna har råd med felsatsningar.

Alla blir inte stjärnor

Barnen på Shuang Qiao befinner sig där i olika syften. Vissa har sett gymnastik på TV och tycker det ser roligt ut, medan andra ryckts med av Kinas OS-förberedelser och drömmer om att representera sin nation under ett större mästerskap. Några har blivit skickade av hoppfulla föräldrar som drömmer om en framgångsrik son eller dotter. Men långt ifrån alla kommer till olympiska spel och världsmästerskap.

Det är till exempel inte ovanligt att flickor växer för mycket under puberteten och anses bli för tunga i kroppen för att nå toppen i gymnastik. De får då en möjlighet att lägga av på en gång. På Shuang Qiao har dock detta fenomen ännu inte inträffat eftersom skolan är så pass ung.

— Vi har ännu inte kommit fram till en bra lösning för de som med tiden kommer att bli tvungna att sluta, berättar Chen.

— Ett alternativ är att erbjuda barnen en plats på en vanlig skola, så att de kan fortsätta med sina studier. Ett annat är att rekommendera dem till en annan sport.

Det är ganska vanligt att gymnaster uppmanas att byta idrott och bli simhoppare, konstsimmare eller satsa på kampsport. Inom dessa sporter kan den grundläggande gymnastikträningen vara en förmån.

— Oavsett vad de som slutar med gymnastik väljer att göra så tycker jag inte man kan kalla den tidiga träningen för bortkastad tid, säger Chen.

— När man börjar träna vid en såpass ung ålder bygger man upp sin kropp på ett helt unikt sätt. Man får en otrolig kroppsstyrka och det är något som väldigt få kineser kan skryta med att de har.

Smidighet och styrka A och O

Gymnastik användes redan i antikens Kina och Indien som rehabilitering för olika sjukdomar. Som sport hamnade artistisk gymnastik på OS-programmet vid de första moderna spelen 1896. Idag tävlar männen i fristående, bygelhäst, ringar, hopp, barr och räck, medan kvinnorna tävlar i hopp, barr, bom och fristående. Dambarren skiljer sig dock från herrbarren och kvinnorna utövar fristående till musik.

I herrgymnastik krävs mycket styrka och inte så mycket rörlighet. För kvinnor krävs dock både rörlighet och styrka. Utstrålning är också viktigt.

— Kroppskvalitet och form är A och O i gymnastik, berättar Chen. Du måste vara bra på att springa och hoppa för att lyckas. Bra balans är också viktigt. Nyckeln till framgång är dock den mentala styrkan. Man måste ha rätt inställning och inte låta sig påverkas av andras framgång eller träning.

Lär från Ma Yanhong

Tränarens roll i gymnastik kan också vara avgörande. Chen berättar att många gymnaster går miste om att nå toppen då deras tränare inte tror på deras förmåga eller tränar dem på fel sätt.

— Den kvinnliga gymnasten, Ma Yanhong från Beijing, är ett levande exempel som alla gymnaster borde studera och lära utifrån, berättar han.

— Ma nådde framgång trots att hennes första tränare påstod att hon inte lämpade sig för gymnastik eftersom hon var för dålig på att springa.

Chen berättar att Mas tränare tyckte att hon skulle ge upp och satsa på simhopp istället. Men en coach från militären såg potentialen i gymnastens otroliga balanssinne och bestämde sig för att ta sig an hennes träning.

— Några år senare visade sig satsningen vara en framgång. Då blev Ma den första kinesiska kvinna att vinna både VM-guld och OS-guld i gymnastik.

Och grenen?

— Bom så klart. Hon var ju aldrig så bra på att löpa.

Foto: Jonna Wibelius