Medaljdrömmen som uteblev - Sveriges sämsta OS någonsin

Med slutsaldot fyra silver och ett brons gjorde Sverige sitt sämsta OS genom tiderna medaljmässigt. OS i Beijing långt ifrån vad man hoppats på även om det såg bra ut till en början med två silver i cykeltävlingarna under de första dagarna.

Att det svenska laget rest hem blev helt utan guldmedalj har bara hänt en gång tidigare under 1900-talet under OS 1988 i Söul. Sveriges olympiska kommitté SOK ser en svagare trupp och ökad konkurrens som några skäl. I spelen i Beijing deltog 204 länder. Det är fler länder än någonsin tidigare, och många av dessa satsade också stort ekonomiskt. För det handlar förstås om resurser och pengar. SOK har åren 2004–08 satsat 165 miljoner kronor till förberedelser men tvingats banta sitt topp- och talangprogram med 50 personer. I programmet ingår idag 130 aktiva bestående av 75 sommar- och 55 vinteridrottare.

Målsättningen klart högre

Sveriges målsättning under OS i Beijing var åtta medaljer och SOK hade speciella förhoppningar bland annat inom simning, men också friidrott, segling och kanot. Slutsaldot fyra silver- och en bronsmedalj är klart under målsättningarna och Stefan Lindeberg, ordförande i Sveriges olympiska kommitté SOK, säger sig inte vara överraskad över det klena svenska resultaten. Enligt Lindeberg var truppen inte lika konkurrenskraftig som i Aten då Sverige tog 4 guld, 2 silver och en bronsmedalj. Då Lindeberg på avslutningsdagen summerade OS 2008 sade han att truppen var skör och att Sverige i framtiden måste få fram fler aktiva som kan konkurrera i världseliten.

Denna gången var de största medaljhoppen från Aten, det vill säga Carolina Klüft i sjukamp, Stefan Holm i höjdhopp och Christian Olsson i tresteg inte att räkna med. Olsson kunde på grund av en skada inte alls delta i OS, Carolina Klüft som satsat på längd och tresteg var långt ifrån täten och i höjdhopp uppnådde den nuvarande världsmästaren Stefan Holm endast en fjärde plats. För den svenska friidrotten var OS i Beijing närmast en katastrof. Detta är första gången sedan 1980 som friidrotten blev helt utan medalj. Sveriges förbundskapten Thomas Engdahl ser ändå ljus i mörkret och påpekar att Sverige denna gång hade sex finalister, vilket är nytt rekord sedan OS i Los Angeles.

Otursförföljda idrottare?

Det svenska laget förföljdes också av otur. Simmaren Terese Alshammar missade finalen i 50 meter fritt då sömmen i hennes simdräkt sprack strax innan starten. Roddaren Lassi Karonen imponerade stort under OS-debuten i singersculler, men blev sjuk precis innan finalen och kom i finalloppet på en sista plats. Och brottaren Ara Abrahamian blev av med sin bronsmedalj! Ara blev diskad efter att ha slängt sin bronsmedalj under prisutdelningen som en protest mot mygel och fusk, men fick dock senare rätt av Idrottens skiljedomstol. Han kunde alltså ha brottats om guld istället för brons under OS.

Ett av de stora förhandsfavoriterna inom friidrotten Susanna Kallur missade totalt i semifinalen då hon ramlade redan på första häcken. I segling såg det länge ljust ut för Fredrik Lööf och Anders Ekström i starbåt. Men guld blev till brons då de misslyckades totalt i den sista seglingen.

Bordtennisveteranen Persson skrällde

Det mest positiva svenska inslaget under OS stod bordtennisveteranen Jörgen Persson för då han tog sig ända till semifinal! Där fick han dock emot sig världsettan Wang Hao och fick till slut nöja sig med en fjärde plats. Men detta var ändå en fantatisk prestation av Persson som själv är rankad 34:a i världen.

Och ja - svenska förbundskaptenen Pia Sundhage vann faktiskt guld i OS-fotbollen, men inte med det svenska damfotbollslaget utan som kapten för det amerikanska fotbollsdamerna då de i finalmatchen besegrade Brasilien.